En man kommer in på polisstationen och talar om att hela hans familj och släkt har blivit utrotade av ett gäng banditer.
Berätta, säger polismannen.
Ja, hulkar mannen, min farmor, min farfar, min farbror och faster och mina kusiner. Jag såg det själv.
Vad var deras namn?
Det spelar väl ingen roll? Dom är ju döda!
Hur blev dom mördade?
De blev förda ut i en skog, där de dödades med starkström och blev kastade ner i en grop som banditerna hade grävt.
Polisen beger sig ut i skogen med hundar och teknisk utrustning och söker på det utpekade stället, men finner ingenting.
De talar om för mannen att för det första finns ingen starkström i närheten och att hundarna inte funnit några spår av vare sig utgrävning eller lik.
Mannen ändrar sin förklaring. De blev förgiftade och efteråt brändes kropparna..
Polisen beger sig ut i skogen igen, men finner fortfarande ingenting.
Samtidigt har en annan avdelning på polisen funnit ut att farmor och farfar dött en naturlig död för 20-25 år sedan, och att mannen aldrig haft någon farbror, faster eller kusiner.
Mannen blir anhållen och dömd för falsk tillvitelse.
Nu ändrar vi historien lite. I den nya versionen är mannen jude och vi höjer dödsantalet till 6 miljoner.
Nu skall polismannen inte vara misstänksam. Han kan ju beskyllas för att vara antisemit eller ännu värre, nazist. Juden talar om sin fruktansvärda historia med tårarna trillande ner för kinderna. Och polismannen sväljer den. För en jude kan väl inte ljuga? Han är ju en del av Gud. Ja, nästan Gud själv.
Vad Jesus sa om judarna när han hängde på korset, det är glömt nu. Och vad Luther skrev, det talar man inte om. Det måste vara i ett anfall av villfarelse. Och är man en anständig människa så ställer man inga motbjudande frågor.
Beklagar, men på dessa sidor är vi inte anständiga på judiska premisser. Endast på den bevisbara sanningen.
Av Ole Jensen
http://www.holocaust.nu/