Grüner i mitten tittar på när hans advokat gör ett inlägg.

Stämningen var riktad mot Köves, som beskrivs som rabbin i Chabad-samfundet i Budapest (bilden till höger) snarare än mot Wiesel på grund att en ungersk domstol har ingen behörighet över att döma en amerikansk medborgare. Grüners personliga tvist med Köves tycks nu ha tagit överhanden, han anklagar att ”rabbinen i grunden kallade mig en lögnare i sitt uttalande.”

Enligt Bos-News Life nyhetstjänst, så sade Grüner att han var arg på domstolens uttalande den 6 feb att den inte kunde uttala sig om huruvida Wiesel hade ljugit om sitt förintelseförflutna eftersom han bor i Amerika. ”Jag ville aldrig att den ungerska domstolen skulle pröva denna fråga. Men jag ville att domstolen skulle yttra sig om de omotiverade uttalandena från rabbinen. ”

Rabbinen hade kallat 83-åriga Grüner ”en äldre man med någon form av komplex” och anklagade honom för att ”förfalska historien” genom att Grüner hävdade att Wiesel inte är överlevare från Auschwitz och Buchenwald. Köves jämförde också Grüner med den amerikanske författaren Norman Finkelstein, som skrev boken The Holocaust Industry. Finklestein anses något av en ”Förintelseförnekare” av judar, även om han bara är kritisk till hur förintelsen har marknadsförts för enorma vinster till Israel.

Grüner säger att dessa kommentarer från Köves kan underminera hans planer att direkt stämma Wiesel i USA, och han ville att domstolen skulle döma Köves för att gjort dessa uttalanden. Han berättade för Bos-News Life att han skall ”överklaga domen och rättegången och kräva en ny rättegång” senare denna månad.

Bos-News Life rapporterade också att Grüner planerar att resa till USA den här månaden för att kräva av de amerikanska myndigheterna att de utlämnar Wiesel till Ungern för att möta en advokat som företräder de överlevande från Förintelsen.

Det sista verkar som ett ”mission impossible”. Men vi applåderar Grüner för att göra sitt bästa för att hålla Elie Wiesels lögner levande i det allmänna medvetandet och önskar honom lycka till.

Han stämmer den ungerska rabbinen Slomo Köves, som bjöd Wiesel till Ungern under 2009 medan ”han visste att Wiesel inte är en äkta överlevande från förintelsen” utan ”han har stulit en identitet från en annan fånge, ” enligt Grüner.

Miklós (Nikolaus) Grüner

Köves förnekar anklagelserna mot Wiesel. ”Jag var med honom i två dagar och Wiesel talade med mig på ungerska. Han adresserade även parlamentet på ungerska. Dessa påståenden är av en äldre man med någon form av komplex ”, sade han BosNewsLife. Köves berättade också för Bos att han inte hade blivit instämd ännu inför domstolsförhandlingarna den 24 januari. Den 82-årige Grüner har sagt att han är arg på Köves för att han anklagar honom för att ”förfalska historien” och jämför honom med den amerikanske akademikern Norman Finkelstein som skrev boken ”The Holocaust Industry.”

I den kontroversiella boken säger Finkelstein att judiska ledare underblåser Europas antisemitism genom att försöka tvinga tyska och schweiziska banker att betala ut ny ersättning till dem som lidit under nazisterna.

Vi kommer nog att få rapportera mer om detta…

Här har vi en specialrapport beställd av den sionistiska maffian via vår regering. Tyvärr har man lurat en del islamistiska personer att delta i rapporten, för att göra den legitim så att det ser ut som att många är utpekade.

Känns mönstret igen? Vi behöver bara gå tillbaka till 1998 då Stéphane Bruchfeld och Paul Levine stora idé ”Om detta må ni berätta…” , som Kalott-Göran (vår dåvarande statsminister) svalde med hull och hår. Sverige var skilt från kyrka/stat sedan länge, men Kalott-Göran hittade en ny kyrka, ”Förintelsen”, för att våra skolbarn visste ingenting om sionisternas fantastiska ”Förintelse”. För att göra lögnen aptitlig så kastade man in zigenare (romer), homosexuella, Jehovas Vittnen etc. att de också blev gasade. Läs gärna våra sidor om detta trick. Man kan fortfarande idag inte förklara hur en tysk gaskammare fungerade, och framförallt, man kan INTE visa upp en sådan.

Man byggde upp en ny statlig institution som numera heter ”Forum för Levande Historia”. I ett demokratiskt land skulle detta vara absolut förbjudet att gynna vissa folkgrupper över andra.

För att förstå att rapporten är beställningsjobb så räcker det med att se vem som är regeringens särskilda utredare, nämligen Bengt Westerberg som gav ordet ”Skitstövel” ett ansikte. Det är en person som tycker att man inte skall tala med sina motståndare utan ignorera de totalt. Detta är samma taktik som den sionistiska maffian använder mot revisionister, vilket tolkas idag som politiskt korrekt uppträdande.

För att ytterligare belysa Bengt Westerberg (f.d. Folkpartiets ledare) som den skitstövel han är, så gör jag det med ett klipp jag hittade på http://www.vitbok.se/7/b.html ,när jag googlade på ”Bengt Westerberg”:

Ibland gäller inte vanligt folkvett. Bengt Westerberg reste sig således ur TV-soffan på valnatten 1991, när Ian Wachtmeister och Bert Karlsson kom in i studion.

Som politiskt korrekt var Westerberg ”anständig” och företrädde en högre moral än Wachtmeister. Ett sätt att ge eftertryck åt sin egen förträfflighet blev att inte kunna tala med, eller ens vistas i samma rum som, de ”icke-rumsrena” ledarna för Ny Demokrati.

Bengt Westerbergs agerande gav en kraftfull signal. Detta förhållningssätt till politiska meningsmotståndare, denna aggressiva självgodhet, har sedan blivit normgivande: Med invandringskritiker skulle man inte kommunicera, gentemot dem gäller inte normala umgängesregler. De ska bara isoleras.

För att tillägga så har jag aldrig personligen tyckt om kommunismen, men jag blev positivt överraskad när Lars Werner, som var kommunisternas ledare då, tog både Ian Wachtmeister och Bert Karlsson i handen och sa; ”Jag tycker inte om er politik, men jag gratulerar er till ert valresultat.” Så säger en man som är karl för sin hatt och är demokratisk, det kanske beror på att han var gammal murare, inte ett salongslejon som Bengt Westerberg. All heder åt Lars Werner.

Är det nu någon som har funderingar hur den här rapporten skall sluta? Jag har det inte! Vi kommer att behöva nya lagar som skyddar ”de utsatta”, som i övriga EU länder (Tyskland m.fl.)

Del 2

För att ytterligare styrka läsaren i vissheten om att tron på Förintelsen idag är en religion så kommer här lite ytterligare läsning som förhoppningsvis är av intresse. I flera tiotals år så har revisionisterna kämpat för att tona ned skräckbilden av tyskt barbari och då särskilt det barbari som sägs ha varit riktat mot judar och romer. Revisionisterna och författaren till denna text menar att det som verkligen skett inte är så enormt eller så unikt att det skall ges ett särskilt namn som skrivs med stort F. Eftersom ytterst få orkar, kan eller hinner att sätta sig in i grundmaterialet kanske denna skrift kan vara en liten ”fickbibel” att lite nu och då läsa valda delar ur. Den bok som bäst vänder tyskt barbari till allierat dito är Åke Svenssons De vita bussarna.

De vita bussarna någonstans i Tyskland 1945

Trots att det inte minst i skolornas historieundervisning ofta talas om att ”mördandet” pågick in i det sista så gavs Folke Bernadotte fria händer av självaste Himmler att rädda så många som gick och så gjordes också. Åke Svenssons bok är en ögonvittnesskildring i ordets rätta bemärkelse och ingen partsinlaga, dessutom nedtecknad direkt efter hemkomsten. Här beskrivs hur allierat flyg beskjuter de vita bussarna och flyende civila samt sätter stopp för produktionen av mat genom att beskjuta bönder från luften. De sätter även stopp för distributionen av densamma genom sönderbombning av vägar, järnvägar, vattenverk, pumpstationer etc.

Kampen mellan dagens revisionister och förintelsereligionen utgör själva sinnebilden för kampen mellan det onda och det goda. På ena sidan står judisk-religiös livsåskådning och människor med kortsiktigt tänkande. På andra sidan står en ickereligiös livsåskådning och långsiktigt tänkande. Med tänkande avses här om den enskilda individen prioriterar egna privata framgångar eller framsteg för mänskligheten. Det som gör den judiska bilden så trovärdig och framgångsrik är att de påstådda judeutrotarna lämnade fysiskt synliga spår efter sig. Detta ”mordbevis” tros allmänt finnas på otal ”mordplatser” (som idag dyrkas), närmare bestämt de koksugnar som användes i Auschwitz och andra läger för begravningssättet eldbegängelse. Trots att de massmördade judarna sägs ha eldats upp på det ena eller det andra sättet så bedrivs omfattande kultverksamhet endast i anslutning till just de platser där det finns bevarade krematorieugnar. Läsaren måste därför stålsätta sig och koppla bort själva begravningssättet av avlidna om han/ hon vill ta sig ur den förlamande Förintelsereligionens grepp. Författaren till dess rader brukar i detta sammanhang tänka på det dråpliga i att dyrka grävskopor eller spadar som använts för att gräva ner mördade efter ett verkligt folkmord.

Vad hände då verkligen med judarna i Tredje riket?

Mobbvåld och trakasserier av judar i vardagslivet inträffade helt klart, men det är falskt att detta skulle ha inneburit något förstadium till ett folkmord i koncentrationsläger. Däremot är det kärnan i snedvridningen av judarnas öde i Tredje riket. Interneringen med tillhörande tvångsarbetsinsatser från judarnas sida var välkänd, välplanerad och välförankrad i Genèvekonventionens krigslagar. Själva interneringen gick oftast mycket lugnt till och skedde i samarbete med judiska organisationer. Många enskilda judar var vid det lager inte bara trötta på nazisterna utan skämdes även för de sionistiska judarnas världsomspännande uppviglingar mot Tyskland med t.ex. handelsbojkott av tyska varor. Många judar ville nu frivilligt bort för att kunna skapa sig ett nytt liv på annan plats. Läsaren skall veta att innan kriget fördes många förnuftiga samtal att ”lösa den judiska frågan”, vilket var detsamma som ”den slutgiltiga territoriella lösningen på judefrågan” dvs. förflyttning till annat landområde. Förintelsereligionen gör detta till något ”mordiskt” genom att utelämna ordet ”territoriella” i sina religiösa skrifter.

Senare i del 3 av denna betraktelse ska beskrivas den idag allmänna förfaselsen över att judar tvingades att arbeta med låg eller ingen lön. Är detta något unikt? Vilka andra tyskar, polacker eller vanliga soldater tvingades inte i detta krig till arbete under liknande förhållanden?

De trosvissa skeptikerna

I Sverige finns en förening bestående av intelligenta, lärda och kloka män och kvinnor som heter Vetenskap och Folkbildning, vanligen förkortat VoF.
Denna förening tar upp alla frågeställningar som kan avgöras med vetenskapliga metoder (detta står i stadgarna). Många av de frågor som utgör orimligheter i det påstådda urskiljningslösa tyska gaskammarmördandet av judar och romer är just sådana frågor som kan avgöras med vetenskapliga metoder. Om allt stod rätt till skulle VoF tidigt tagit till sig revisionisternas forskning och kritiskt granskat deras resultat, något som under sant frisinnade förhållanden hade lett till att många kunnat sluta förfasas över ett folkmord som aldrig ägt rum.

VoF säger sig vara politiskt oberoende, något som stämmer i så motto att man inte tar ställning i politiska frågor. Detta betyder dock inte att VoF och dess ej medlemmar är oförmögna att svika sina ideal och gå politikers och andra makthavares ärenden. Det förmodas att VoF står socialdemokratin särskilt nära. Ett belysande exempel på detta var när ”kalottpastor” Göran Persson (s) utan protester från VoF kunde starta en (i demokratiska stater förbjuden) särskild myndighet med arbetsuppgiften att genom propaganda indoktrinera medborgarna. Att VoF är lojalt med den politiska makten visas av man aldrig anmärkt på myndigheten Forum för levande historia som ”kalottpastor” Persson (s) startade. Ej heller har VoF anmärkt på innehållet i boken Om detta må ni berätta som densamme initierade.

Många av uppgifterna i boken beträffar gaskammarmorden och annat är så dråpliga att välbevarade originalexemplar i framtiden lär betinga stora summor på auktioner och antikvariat. Läsaren bör dock lägga till minnet att följande faktiskt är sant (även om vissa detaljer överdrivits: allmänna judeförföljelse, kristallnatten, ghetton, vissa försök att driva judar i landsflykt och koncentrationsläger där många avled främst av svårbemästrade sjukdomar (även om dessa bekämpades), samt en rad dödsfall orsakade av en rad andra orsaker, utom just den orsak som utgör själva kärnan i Förintelsereligionen påstår, nämligen mord medels giftig gas på judar av endast det skälet att han/hon var jude.
Vidare finns en mycket välbelagd dödsorsak till avlidna i läger som lustigt nog tonas ner inom Förintelsereligionen (läsaren kommer genom dessa texter att förstå varför). Det som tonas ner är det då lagliga mördandet av vissa individer som ansågs belasta samhället. Detta skedde – men observera och märk väl: dessa individer mördades oberoende av sin ras eller religion. Dessa mord (som beskrivs i del 1) utgör inte på något vis grunden för Förintelsen som vi idag förstår den. Däremot är det genom dessa verkliga och mycket lättbevisade mord som svenska staten genom styrd skolundervisning hittills lyckats att få nästan alla ungdomar att tro på de förmenta folkmorden på judar och romer. Vi som är lite äldre ser detta som något mycket otäckt och allvarligt. Vi kan här jämföra med vanlig ortodox (renlärig) religionsutövning. Staten blir då biskopen, utbildningssystemet blir prästämbetet, lärarna blir präster, historieboken blir Bibeln och eleverna blir lärjungarna eller kanske snarare den kyrkliga menigheten.

Vetenskap och Folkbildning är en förening som också ger ut skrifter om vetenskap, förnuft och klokskap. Dessa skrifter har varit en trevlig läsning för författaren (som är en normalbegåvad ateist). Skrifterna har kanske inte medfört särdeles mycket ny kunskap, men bara det att dessa intelligenta och kunniga människor har vågat sopa rent för allt vad astrologi, slagrutor och utomjordingar heter är angenämt.
Tyvärr så gör VoF undantag för religion och Gudstro, trots att just Gudstro lätt kan definieras som en tro på något utan vetenskaplig evidens (bevis/ stöd).
Om startpunkten och/ eller startinnehållet för religioner studeras så framgår det klart att religionens Gud (eller gudar) icke existerar. Detta är redan vetenskapligt förklarat. Vid nedanstående beskrivning av de olika religionstyperna (A-E) så räknas här in alla företeelser som inte vilar på vetenskaplig evidens. Som religion räknas här även t.ex. astrologi och Förintelsen.

Slagrutan har fått sin förklaring genom kännedom om ideomotorisk muskelrörelser dvs. små omärkliga rörelser skapade av tanken, dvs. det man tror på. Religion har sin förklaring i kemiska processer i hjärnan hos mänskliga individer där den egna tanken (idén) gör att bilder, röster och föreställningar skapas. Alla vet vad en dröm är för något och de flesta har nog i vaket tillstånd sett bilder på näthinnan eller hört något ljud t.ex. en knackning som konstaterats varit felaktiga ”sedda” respektive ”hörda”. När detta naturliga fenomen inte förstås, tolkar vissa människor signalerna felaktigt.

Detta kan kallas idéskapande upplevelser. Feltolkarna är de med sinnelag för Gudsupplevelse eller en föreställning om att någon dold och osynlig kraft påverkar det dagliga livet här på planeten Tellus. Jämför ”elallergi” eller ”amalgamsjuka” som först väckte stor uppmärksamhet när hypotesen ställdes om huruvida detta kunde vara ett verkligt fenomen. Observera att ingen tvivlar på att de sjuka upplever sig sjuka, men botemedlet finns inom psykiatrin, inte inom vanlig (läkar)vetenskap.

De läsare som förundras över varför så många människor lever med religion och vanföreställningar (även idag när alla får chans till utbildning) skall vid noggrann läsning av dessa texter finna svaret på frågan. Det förhåller sig nämligen så att religion också är ett ypperligt redskap för de som innehar (eller vill ha) makten i samhället. Många minns säkert hört George W Bush uttalande om att Gud sagt till honom att det är rätt att gå i krig mot Irak. En av den vidunderliga Förintelsereligionens effekter är också att den missgynnar många som vore bättre lämpade för politiskt arbete.

I Förintelsens barndom så räckte det med att visa bilder på avlidna människor utan att tala om hur eller varför de avlidit. Detta gav intrycket av att tyska koncentrationsläger var slakthus där människor avlivades på löpande band. Dessa bilder gjorde (och gör fortfarande) så starkt intryck på många känsliga människor att upplevelsen blir av religiös natur. När detta sedan omvandlas till verklighet och utnyttjas av en svensk ”bufflig” och korkad statsminister som vill gå till historien som den STORE statsmannen så visar det hur illa ställt det är med förnuftet i den svenska politiken. Den som har sett Erik Fichtelius dokumentär om den Store Statsmannen (här kallad ”kalottpastor” G. Persson) torde inte tvivla på att det förhåller sig på detta vis.

Dagens politiker säger sig arbeta på grundval av vetenskap och beprövad erfarenhet och tar avstånd från religionen i det dagliga arbetet. Få är dock medvetna om att de är religiöst Förintelsetroende. Läsaren känner säkert till den enorma mängd av lättillgänglig läsning och annan information som föreligger rörande orimligheterna hos den påstådda ”Förintelsen” med stort F. Men är man Förintelsetroende så försvinner läsförmågan och läsförståelsen, även om personen ifråga är en politiker.

(Men detta får läsaren inte berätta för de som har maktenför då kan dagens snälla politiker börja att må dåligt och snällheten snabbt förbytas i vrede om deras lagstadgade Förintelse avslöjas för att vara just vara en religion).

Religionsstart A

Exempel: judendom och islam.
En person ”hör” att Gud talar till personen och personen känner sig då kallad att utföra det som den ”hörda” rösten sagt.
Förmågan att höra röster är exakt beskriven i läkarvetenskapen och benämns schizofreni, vilket är en psykisk sjukdom.
(OBS! Förväxla ej schizofreni med vardagsspråkets betydelse, kluven själ eller multipel personlighet, ett fenomen som ännu inte är belagt).
Att höra Gud tala kan således inte anföras som bevis för en riktig Gud av vare sig av religionstartaren själv eller av en djupt troende i en befintlig religion.
Oavsett om rösten sägs komma från Gud eller ej, så är den ”hörda” rösten ett uttryck för mänskligt lidande/förtryck och ett naturligt sätt för människor att i svåra och/eller undertryckta situationer få ”psykisk” kraft/styrka – t.ex. en röst som säger ”Tag ditt folk och gå till Kanans land som jag skall giva er”.
Ligger budskapet rätt i tiden så lyssnar folk på det ”hörda” budskapet och personen blir till en ledare. Denna ledare brukar i efterhand kallas för profet, apostel, förkunnare eller budbärare. När sedan ledaren dör så bildas en kult kring honom som så småningom blir till en religion. Den som idag hör en röst som säger ”Gå ut och förkunna det Revisionistiska budskapet” får inte massorna med sig och det beror på att tiden ännu inte är mogen. Men andra tider kommer. Var så säkra.
Det skall noteras att Islams grundare Muhammed är en fullt ut bevisbar person som verkligen existerat. Muhammed uttrycker den hörda rösten på så vis att han sade sig endast vara kallad av Gud utan något påstående om att vara Guds son eller besitta några paranormala förmågor. En ovanligt förnuftig religionstartare måste man säga, vars religion inte inbegriper krav på ett visst landområde som judendomen gör. Men Muhammeds då förnuftiga budskap är idag kanske lite otidsenliga om det 1400 år gamla budskapet skall följas till punkt och pricka… Muhammed är mer klok än många tror. Då ingen lyssnade på honom i staden Mecka flyttade han helt sonika till Medina. Läsaren vet säkert att ingen blir profet i sin hemstad (under sin levnad i varje fall). Det var ett smart drag av honom att flytta, till skillnad mot Jesus som fortsatte med sina uppviglingar och retade upp ”de som makten har” för att senare bli avrättad. Visar inte Muhammed genom flytten till Medina att han var både klok, omdömesgill och förnuftig? Skulle inte detta kunna mana till eftertanke om att inte alltid framhäva ortodoxa muslimska företrädare som notoriska lögnare då de hävdar att det i Muhammeds budskap (som nedtecknats i boken Koranen) INTE finns någon allmän uppmaning till våldsanvändning.

När senare ”Jesusgestalten” beskrivs så uppmanas läsaren att ställa sig frågan om det är rimligt att bete sig så (som han påstås ha gjort) om man har ett viktigt budskap att förmedla från sin far (Gud).

Religionsstart B. Tex. Kristendomen och Förintelsen

1. En rad verkliga händelser/personer och äldre nedtecknade skrifter.
2. En mytologiseringsperiod under en 1/2 mansålder ca. 20-45 år.
3. Under eller efter denna period tillkommer skrifter som alla bygger på den mytologiserade beskrivningen av personen och/eller händelserna och inte på källmaterial.
4. Efter ca. 1 mansålder (40-90 år) är den mytologiserade bilden och/eller det nya synsättet accepterat och tas av de troende som en verklig och korrekt beskrivning av personen och/eller det skedda och en ny religion har skapats. Till de troende flockas sedan mångfalt fler som bara vill känna gemenskap och tycka som alla andra.
I forna tider var källmaterialet av tekniska skäl litet och spridningshastigheten låg. Dessutom lär få ha förstått betydelsen av vad källmaterial är för något. Idag när det motsatta gäller så måste först ett visst påstående (som de framförda av tidiga Förintelselobbyister) hämtat från religionen vinna folkets tilltro. Tyvärr så förstör detta idag troliggjorda påståendet mycket för kunskapen och intresset för hur verklig kunskap inhämtas. Det olycksaliga påståendet vilar i princip på att vittnesmål från ögonvittnen allena räcker för att belägga denna (förment) historiska händelse. Detta har varit till stor hjälp för upprätthållandet av den falska bilden av Förintelsen, men avslöjas idag lätt som ett tidigt planerat religiöst knep. Ickereligiösa belägger mord oavsett om det gäller en människa eller tio miljoner genom en kriminalteknisk undersökning på brottsplatsen och ingen annanstans. Ett miljonfaldigt mord med giftgas i Auschwitz beläggs där och inte med mördade partisaner i Ukraina eller med nazistiska övergrepp på en gata. Mördade obotliga sjuka belägger inte mord på friska judar och romer etc.

Att låta de som genom ett ”under” överlevt ”gaskammaren” få fritt spelrum att fabulera (fantisera) i sina berättelser var under efterkrigstiden säkert vällovligt, med tanke på att det skedda världskriget inte fick upprepas. Men idag är detta ett missgrepp som har blivit till en svulst i samhällskroppen. Med risk för att nu mista någon läsare som är djupt kristet troende så måste här förklaras Kristendomens uppkomst. Detta för att jämförelsen med Förintelsereligionen skall bli tydlig.

Det är alltså INTE så (som många tror) att Nya Testamentetets fyra evangelium är någon nedtecknad ögonvittnesskildring gjord av Jesu lärjungar. Författarna Matteus, Markus, Lukas och Johannes är för eftervärlden fullständigt okända personer. Förmodligen är namnen pseudonymer. Dessutom skedde nedtecknandet efter att lärjungarna avlidit och dessutom inte i Palestina. Om lärjungarna har existerat (vilket vi inte vet) kan de lika gärna ha varit analfabeter, då de inte efterlämnade någon samtida vittnesmål.

Det är av största vikt att förstå följande:
- Personen Jesus har aldrig existerat på det sätt som han BESKRIVS i evangelierna MEN:
- En person (ev. flera) med Jesuslika egenskaper har med stor visshet existerat. Det var dock först EFTER dennes/dessas död och den beskrivna mytologiseringsperioden (enl. punkt 2 ovan) som han blev intressant. Sedan blir det Paulus som (med rejält fart på de kemiska processerna i hjärnan) sammanfogar den mytologiserade bilden av den tidigare existerande (nu avlidna) personen (ev. kallad Yeshua/Jesus/Christos) med sin upplevelse av den ”himmelske” Jesus. Genom att Paulus först har upplevt ett intensivt blixtrande på näthinnan så byggs bilden av en ”himmelsk” (i himmelen boende) Jesus upp i skallen på Paulus och tas då för något verkligt. Vid en sådan upplevelse förstärks tron på att något Gudomligt har närvarat genom att en varm känsla går genom kroppen (ungefär som om ljummet vatten hälls utmed ryggen). Författaren skojar inte då denna känsla är självupplevd och har exakt återberättats av andra som likt författaren inte sätter detta i samband med något religiöst, gudomligt eller himmelskt närvarande. För den religiöst troende är detta inte bara en känslomässig upplevelse utan en bekräftelse från Gud. Efteråt säger den religiöse till sig själv och andra att ”Jag har blivit frälst”. Man kan alltså säga att kristendomen och Förintelsen (som idag är en religion) har sitt ursprung i feltolkade signaler från hjärnan som med tillhörande känslomässiga upplevelse inuti individens egna kropp ges trovärdighet och lurar förnuftet.
Att kunna lura människors förnuft är sedan ett ypperligt redskap för de som vill nå maktens topp. Läsaren bör jämföra det ”lite torra” språk som här används med den ”målande” och känslomässiga beskrivningen som ges av ”Förintelseöverlevande”. Observera också vilken stor övervikt det är av kvinnor bland de som står för dessa beskrivningar.

Åter till Paulus som också bevisligen existerat. Efter Paulus upplevelse av en himmelsk Jesus tar han avstånd från sin Judendom och blir den första Kristna individen som senare helt följdriktigt kallas för apostel (budbärare). Paulus som är en skicklig och flitig brevskrivare börjar efter sin upplevelse av den himmelske Jesus att skriva brev om detta och sänder dessa brev till allt och alla runt om i medelhavet. Det är idag inte svårt att förstå att:

- När en stor mängd välskrivna brev dimper ner på en rad platser med ett nytt och spännande innehåll så blir det lätt något av vad vi idag kallar för masspsykos.
Även de i Gamla Testamentet mest ”skriftlärda” drar slutsatsen att något verkligt måste ha hänt. Frågan ställs: Hur hanterar vi detta? Många försöker då att bli först med att beskriva det som tros ha hänt. Detta sker då som nu genom nedtecknade beskrivningar och med lämpliga egna ”journalistiska” tillägg för att ge skriften den bästa och mest ”säljbara” utformningen. Detta arbete sker under en period utsträckt mellan åren 60-100. Men då källmaterialet är nästan obefintligt så går tolkningarna isär och det blir fyra böcker i stället för en. Förmodligen vågar ingen av skriftställarnas ”bokförläggare” stå för att just deras tolkning är den 100 % ”mest” riktiga och har de bäst utformade tilläggen, därav pseudonymerna Matteus, Lukas etc. Tycker någon läsare att det verkar osannolikt att en vanlig judisk man (ev. vid namn Yeshua) som promenerade runt i Palestina (utan att ha besuttit några övernaturliga förmågor) kunnat bli en sådan världskändis? Om så är fallet behöver bara namnet Uri Geller nämnas. Denne judiske man trollband en hel värld på 1970-talet. Särskilt framgångsrik var Uri i det lättlurade Sverige där hans dravel gick hem och gav honom en god ekonomisk förtjänst. Uri Geller är egentligen en trollkarl (illusionist) men då han inte vidstår detta så bör han benämnas charlatan (bluffmakare).
Författaren (som inte var så gammal då) blir idag så full i skratt att det knappt går att nedteckna vilka dravel och dråpligheter som Uri Geller företog sig och hur vanliga normala svenska medborgare förvandlades till andliga väsen när Herr Geller höll sina seanser i TV-rutan. Stämningen i svenska hem var så andäktig att många trodde att denne judiske man var just självaste Jesus. När nu nästan ett helt folk blivit så grundlurat så händer (precis som med Förintelsen) nämligen det att ingen vågar erkänna hur lättlurad man varit. Därför är det ingen som idag som vågar att prata om det. (Med risk för att själv bli avslöjad för att ha gått på det hela). Knappt någon vågar skoja om det ens i efterhand. Om ni som är yngre vill kontrollera med era mor- och farföräldrar om detta verkligen har hänt så var försiktiga och nämn inte något om andäktig stämning eller att många gick på det och således blev grundlurades. Fråga bara om det på 1970-talet fanns en farbror som hette Uri Geller och som i ett TV-program bad tittarna att plocka fram en klocka (ett armbandsur) som hade stannat och placera den ovanpå TV-apparaten så att han med tankekraft kunde reparera den. Den yngre läsaren som ställt frågan rätt till sin farfar får säkert svaret: ”Jo visst var det så men det var ingen hos oss som gick på det där.” Men det var det. För det var nämligen så att många klockor faktiskt gick igång, dock inte p.g.a. någon andlig kraft från Uri Geller. Igångsättandet berodde istället på att de stora TV-apparater som fanns på den tiden och ovanpå vilka klockorna skulle placeras, var mycket varma. (Detta gällde särskilt de färg-TV-apparater som då hade börjat bli vanliga). När mekaniska klockor (med kugghjul) blir uppvärmda så går de lätt igång. Detta beror på att när oljan i klockan blir varm så blir den också tunnare och då snurrar kugghjulen lättare och klockan går igång. Det som kan ha gjort ”klocktrolleriet” så extra framgångsrikt i just Sverige är trollkarlens förnamn, ”Ur-i”. Detta då ”Ur” finns i svenskans namn för klockreparatör, Ur-makare och i klockan själv armbandsUr. Lägg därtill Ur-gammal, Ur-kund och den i Bibeln förekommande staden Ur i Mesopotamien. Kallar man staden Ur som en forntida stad norr om staden Basra i Irak så försvinner Ur-mystiken. Eller hUr ? Sådana här ordlekar har stor påverkan på de svenska (folk)massorna. Jämför detta med den tidiga Förintelselobbyns språkvitsar och ordlekar lämpade för det svenska språket t.ex. utrota och GasUgn. (Mer om detta i del 3 ).

I förbigående ska nämnas något om de ”forskare” som arbetar runt om i världen med att exakt fastställa år 1 dvs. året då Jesus föddes. Detta går naturligtvis inte att fastställa då den existerande personen som senare ges namnet Jesus inte blir känd förrän hans förmenta leverne börjar att nedtecknas, vilket sker utifrån den då redan mytologiserade bilden. Vi är nu framme vid som tidigast år 60 och då har naturligtvis tidsuppfattningen rubbats om exakt vilket år som vad skedde.

I sammanhanget ska här även nämnas (den nedan under ”EB” upptagna) Förintelsereligionens startpunkt som idag kan anges till 1990-talets andra hälft. Detta då prof. Robert Faurisson hade framlagt så entydiga forskningsresultat för etablissemanget (de som har makt i samhället) att någon Förintelse med stort F omöjligtvis kunde vidmakthållas särskilt inte över tiden. Faurisson kan här skämtsamt sägas att vid den tiden ha förvandlats från prof. Faurisson till Profet Faurisson. Detta är säkert lite oönskat för Faurisson själv men ihågkommen lär han bli. Det sista blir lite bakvänt men det är Förintelsereligionens grundtes också där den överlevande sägs bevisa utrotning och sin egen Förintelsedöd genom himlafärden i Auschwitz skorsten.
När ursprungsbefolkningen i Afrika trummar på sina trummor för att skrämma bort ”onda andar” skrattar många och gör dem till åtlöje därför att ”onda andar” inte finns och således inget som behöver ”trummas bort” eller fruktas. På samma sätt skrattar allt fler åt svenska staten som år efter år efter år trummar och trummar och trummar med de nazistiska ”gaskamrarna” för att skrämma bort politiska åsikter som inte finns. Många skrattar redan idag och de blir säkert fler i framtiden.

Religionsstart C

Exempel: ateism och all ”icke tro” på sådant som för individen inte kunnat beläggas med evidens (vetenskapliga bevis/ belägg).
Här sammanslås detta så att den allmänt icketroende förutsätts vara ateist och då inte tror på någon Gud. Detta benämns här ateist. Eftersom ateisterna inte har någon Gud/gudar och då oftast heller ingen kultplats att samlas kring så är spridningshastigheten låg och dess anhängare få. Hittills har inte någon vetenskaplig sammanslutning i världen lyckats vinna acceptans om man framför något av följande budskap:
-Guds ICKE existens går idag att belägga.
-Tyska ”gaskammare” specialkonstruerade för ett folkmord på judar och romer kan idag beläggas att ICKE ha existerat.
Eftersom Ateisterna inte har någon gemensam Gud, person eller kultplats att samlas vid/ kring så blir det svårt med sammanhållningen.
Kristna har Jesus ”födelseplats” i Betlehem och Jesus ”dödsplats” i Jerusalem. De Förintelsetroende har sina eldbegängelseugnar i Auschwitz att vallfärda till och samlas vid. För ateisterna blir det svårt med det ekonomiska om de skulle vilja börja organisera sig, då de saknar kultplatser. Just kultplatser som t.ex. Jesus ”födelseplats” och ”avrättningsplats” eller skräckmuseet Auschwitz inbringar stora penningsummor till ledarskiktet, summor som då är till gagn för religionens fortlevnad.
Ateisterna står inför ytterligare ett problem nämligen att de som ännu ej (fullt ut) utvecklat den ateistiska ”tron” och som fortfarande hyser det ringaste tvivel på att det icke-trodda (som t.ex. Gud, utomjordingar eller nazistiska ”gaskamrar”) kan beläggas utgör ett problem. Bara den mänskliga oviljan att ge med sig och erkänna att man haft fel gör detta synsätt svårt för många. Bättre är då att tro på något som tros kunna existera eller som inte går att motbevisa. Detta utnyttjas ofta i s.k. domedagsekter, där man kan höra utsagor som ”Sanna mina ord så kommer domedagen att ske under vår levnad.” Eftersom domedagen rent teoretiskt kan infalla i förkunnarens eller trosutövarens dödsögonblick så är denna tro lätt att torgföra.
Man kan gott säga att det ateistiska synsättet är förnuftigt, särskilt då många guds- eller gaskammartroende har konverterat, dvs. man har tidigare besuttit en tro på Gud eller på tyska gaskammare men ändrat sig till att inte tro. Denna konvertering sker dessutom oftast på individens eget initiativ, utan yttre eller annan (t.ex. kollektiv) påverkan
Om ”renläriga” ateister hör röster så uppfyller de bäst läkarvetenskapens krav för att INTE få diagnosen schizofreni. Kravet för att slippa diagnosen är att individen måste hysa ett uns av tvivel på att rösten kommer utifrån och/eller att det trodda kan vara felaktigt. Så fort ordet Gud nämns så är det av ”de som makten har” så bestämt att tvivelskravet är uppfyllt.

Ateisten eller den icketroende har här dock inga problem. Han kan vråla ut sin önskan och vilja att överge sin icketro om eller när det ”icke trodda” blir belagt. Alla ateister som hör röster, VET att rösten kommer inifrån den egna skallen och inte från någon osynlig/overifierbar Gud eller annat.

Religionsstart D

Exempel: Jehovas vittnen, buddhismen
Finessen med religionstart D är att den är snabb, enkel och billig. Man plagierar grundkonceptet i en befintlig religion och med små egna tillägg som passar för tiden man lever i så skapas något till synes helt nytt som verkar intressant. Religionsstarten sker genom att:

1. En person eller en grupp av människor tar en befintlig religions synsätt och/eller skrifter (urkunder) och gör sedan egna godtyckliga tolkningar gärna med lösryckta citat från den befintliga religionens skrifter (jfr Jehovas vittnen).
2. Med sedan små egna tillägg skapas något som verkar helt nytt, intressant, spännande och tilldragande. Sålunda skapas religioner som t.ex. Jehovas vittnen, vilken utgår från de Kristnas Bibels med egna tillägg om de ”yttersta” dagarna och tron på ett evigt ”vanligt” liv här på jorden (m.a.o. inte en himmelsfärd).

Att utgå från en befintlig religions synsätt och skrifter vid skapandet av en ny religion är som sagts mycket praktiskt, enkelt och billigt. Jämför gärna med vanlig tillverkningsindustri där oftast mycket lite nyskapas inom företaget utan det mesta mer eller mindre är plagiat som man försöker förbättra, nydesigna eller förbilliga.
Eftersom religioner tävlar om att få så många medlemmar som möjligt är det mycket oturligt för dem när nya religioner tillkommer genom att utnyttja den befintliga religionens skrifter. Exempel på sådana tros-/medlemskaps- kamper är: vanliga kristna vs. Jehovas vittnen, vanliga kyrkan vs. frikyrkor, gaskammartroende vs. revisionister, dvs. vanliga människor som känner avsky för krig och folkmord men inte är gaskammartroende…
Alla religioner indoktrinerar sina medlemmar till att tro att just deras tro och lära är den riktiga. Om en tro avseende t.ex. häxor, besökande utomjordingar eller tron på slagrutan som vetenskapligt instrument upphör att existera så händer inte så mycket. Men om en religion känner sig hotad pga. att vetenskapen gjort framsteg blir det mycket allvarligt.
För att rädda religionen tar man till greppet att påstå att inga nya vetenskapliga rön har gjorts som motsäger tron, utan att det enda som skett är en feltolkning av de heliga skrifterna och urkunderna. Hjälper inte detta så uppfinner trossamfundet en ny ”vetenskap”. Det mest kända exemplet på detta är kreationisterna (de bibliskt skapelsetroende) som har uppfunnit sin egen ”vetenskap” som de kallar för Intelligent Design men som här kallas för avsiktligt falskt påhitt (se EBa). Eller som astrologin (nedan) byter skepnad och omärkligt för oinsatta förekommer i två skepnader med en rumsren skämtsam form i veckotidnings-”horoskop” och annan idag löjeväckande men ursprungligen ”vetenskaplig” form.

Religionsstart E

Exempel: Hinduismen eller Astrologi.
Här är det vid religionsstarten mest fråga om ett ”grundinnehåll” som från början bygger på observationer i naturen som i sig är helt korrekta. Senare framlägger man en hypotes där man lite ovarsamt (men förmodligen oavsiktligt) överför det observerade till att gälla något helt annat.
Sådana här religioner har sällan någon grundare eller går oftast inte att närmare tidsbestämma vad avser uppkomsten.
Religionsstart E utgår från början av korrekta vetenskapliga iakttagelser som exempelvis kan lyda:
- Träd växer upp, dör, multnar ner och blir till jord där nya träd får näring och växer opp eller att vatten fryser, smälter, avdunstar och faller ned som regn eller snö igen. Därefter ställs hypotesen att det förhåller sig precis likadant med människans själ dvs. att livet fortsätter i en eller annan form efter döden. Själens överlevnad är grundtanken i hinduismen men är i själva verket en tanke som bärs latent och nog dyker upp hos de flesta åtminstone när döden närmar sig. Religioner som bygger enbart på själens fortlevnad och bara har (tysta) himmelska gudar som inte skickar söner och sändebud till jorden har visat sig ha en mycket god överlevnadsförmåga över tiden. Den som bidrar till den långa livslängden förmodas bero på en större tolerans inom religionen och över tiden en god anpassningsförmåga. Astrologin är ett bra exempel då man inte har någon Gud och för den oinvigde tycks arbeta efter vetenskapliga principer då man ”ställer ett horoskop” (något som till formen skiljer sig åt från veckotidningarnas massproducerade ”horoskop”).
Själens existens och eventuell överlevnad efter döden är en rejäl vetenskaplig nöt att knäcka och kan i dagsläget inte beläggas eller avfärdas lika lätt som en pratande Gud som skickar söner och/ eller sändebud till jorden.
Ovetandes för många är att astrologin från början har utgått utifrån vetenskapliga studier av naturen där den uppställda hypotesen är att: solen, månen, planeterna och stjärnorna påverkar oss människor här på jorden särskilt vad gäller intellektuella egenskaper, psyke osv., men också mer handfasta skeenden som t.ex. barnafödande. Detta då månens faser dvs. tiden från fullmåne till fullmåne överensstämmer i tid med kvinnans menstruationscykel. Med detta faktum kunde tidiga astrologer ställa den då svåravslöjade hypotesen att det var månen som påverkade kvinnans möjlighet att bli gravid. Förvisso kan månen påverka kvinnan men då är det genom kvinnans observation av månen och ev. psykiska effekter därav. Det kan inte uteslutas att detta kan påverka tidpunkten för ägglossningen något. Man bör dock observera skillnaden mellan denna passiva månpåverkan och den i astrologi-religionen trodda AKTIVA påverkan från månen.
Styrkan i dagens astrologi ligger i att den från början har varit en vetenskaplig hypotes utan dolda avsikter. Idag när dessa hypoteser kan avfärdas som rent dravel så borde den klingat av men har istället övergått till lönsamma veckotidnings-”horoskop”. Dessa ”horoskop” har inte något med ursprungshypotesen att göra och är idag endast en lönsam affärsmöjlighet (geschäft).

Religionsstart EB

T.ex. Intelligent Design, urmakaranalogin, Förintelsereligionen och ”Revisionistreligionen”
”Revisionistreligionen avser i denna text en av författaren påhittad religion som senare beskrivs ironiskt och skämtsamt sett ur det revisionistiska och vetenskapliga perspektivet och sett med deras ögon och ord som förhoppningsvis är rolig läsning för de som är anhängare av det revisionistiska budskapet.

Eftersom både Förintelsetroende och revisionister beskyller varandra för att syssla med pseudovetenskap och inte själva erkänner sig som religiösa så kan deras inblandning här synas ologisk i detta försök till logisk uppställning av detta knepiga ämne. Men logiken finns där då ”Förintelsen” är upptagen under ”B” medan Förintelsereligionen med tillhörande ironisering upptas här under EBc.

Obs! Den läsare som tycker religionsupplägget är vettigt men inte vill blanda in Förintelse och ”revisionistreligioner” kan på egen hand stryka dess inblandning.
Benämningen EB kommer sig av att det mesta som gäller denna religionsstart och religion är det omvända mot den ovan beskrivna E. Kännetecknande för dessa fyra exempel (tre verkliga + en påhittad) är att de är mycket sena religioner. De tre förstnämnda startades i en tid där vetenskaplig kunskap redan fanns för att avfärda innehållet eller åtminstone förklara att synsättet inte vilar på vetenskaplig grund. Men då innehållet för vissa individer verkar så intressant och initialt tilltalar så många så blir följden att religionen vid starten helt enkelt vinner över vetenskapen. Den fjärde påhittade religionen avser att få vetenskapen att segra över Förintelsereligionen och detta kan också sägas vara en religion dvs. tron på att de flesta människor får det bättre och mår bättre om vanligt Förintelsereligiöst tänkande förkastas.

Då det som observeras vid starten skiljer sig så diametralt åt görs här en ytterligare uppdelning i vad som observationerna bygger på:

- EBa. Som i Intelligent design är en observation av naturen.
- EBb. Som i urmakaranalogin är en observation av ett av människan tillverkat föremål.
- EBc1. Som i Förintelsereligionen är en observation av judarnas öde i Tredje riket.
- EBc2. Som i ”Revisionistreligionen” är en observation av Förintelsereligionen.

EBa

Medan E-starten är sprungen ur människans nyfikenhet och vilja att förstå sig på naturen så är det här frågan om en ren förfalskning av kända fakta. Detta enbart för att passa in och öka på medlemsantalet i sammanslutningar där medlemmarna är kreationister dvs. bibliskt skapelsetroende som t.ex. ortodoxa Kristna och Jehovas Vittnen.

EBb.

Det som gör urmakaranalogin så dråplig (och omvänd Eba) är att här utgår man INTE från naturen utan från ett av människan tillverkat föremål, nämligen en klocka (ett ur). Man säger sedan att eftersom klockan har en konstruktör (tillverkare) så måste även det biologiska livet på jorden ha en konstruktör. Konstruktören benämner man ”Skaparen” dvs. Gud.

EBc1.

Förintelsereligionen har sitt ursprung i en studie av judarnas öde i Tredje riket som bygger på korrekta observationer men där observationerna inte ges en vetenskaplig prövning. Det felaktiga slutresultatet blir då ”Förintelsen” som är sprungen ur t.ex. fabulerande vittnen, feltolkade dokument, underlåtenhet att undersöka mordvapnet ”gaskammaren” feltolkat skäl till användandet av begravningssättet eldbegängelse och dess koksugnars kapacitet.
Beskrivningen av Förintelsereligionen syftar i dessa texter att få läsaren att inse (och gärna berätta för andra) att Förintelsen verkligen är en religion som inte kan eller får diskuteras med de troende.
Därför omnämns här endast att Förintelsereligionens synsätt endast är trovärdigt i det korta perspektivet och att sådana villfarelser tack och lov alltid försvinner efter 1-1/2 mansålder ca. 50-100 år. Om inte detta gäller även Förintelsereligionen så är människan tillbaka till 1700-talet innan upplysningstiden började.

EBc2.

Den här påhittade Revisionist-Religionen skulle mycket väl kunna uppkomma som en parodi på Förintelsereligionen. Detta om några personer med spex och skämtlynne sammanstrålade och där någon vågar att t.ex. uppträda som en överstepräst och inta guidens roll på de Förintelsetroendes kultplatser som är de platser där avlidna begravts genom eldbegängelse under åren 1933-45.
I Auschwitz I kan den vallfärdande pilgrimen dessutom få beskåda själva mordvapnet ”gaskammaren” som sägs vara i ursprungligt skick. Tyvärr så är det förbjudet att provskjuta (provgasa) mordvapnet.
Läsaren kan föreställa sig en pojke bland dessa pilgrimer som frågar en förälder:

- Pappa, pappa!!! Titta!!! – Mordvapnet har ju inga gastäta dörrar.
Fadern: – Förgrömmade onge.
De övriga pilgrimerna: ”Sssschhhhh!”

Nedan följer en skämtsam beskrivning av ”Revisionistreligionens” kätterska trossatser ur Förintelsetroendes bannbullor.

Gaskammarrevisionismen enligt de Förintelsetroendes heliga skrift

Historierevisionisterna är från början en pseudovetenskap som nu blivit till en religion. De har precis som Jehovas vittnen utgått från de Kristnas Bibel och med hjälp Bibelns texter angriper de nu våra urkunder som är alla de otaliga historieböckerna och alla de otaliga överlevande som bär vittnesbörd om Förintelsen. Man angriper också fräckt vårt Nya Testamente ”Om detta må ni berätta” som bevisligen har tillkommit genom en uppenbarelse utsänd av Gud. Uppenbarelsen skedde vid tillbedjan av krematorieugnarna i Auschwitz. Den som bevisligen erhöll denna uppenbarelse av Gud och på samma sätt som Muhammed kände sig kallad att följa rösten från Gud var vår Profet Göran Persson. Rösten som Sankt Göran hörde i sitt inre säga: Om detta må JAG berätta.

Profeten Persson har (som bekant) därför redan under sin levnad Saligförklarats. Genom detta bevisade faktum är vi mycket starka i vår tro. Revisionistreligionens anhängare som inte alls tror på de nazistiska gaskamrarna är tyvärr också de orubbliga i sin tro. Trots att vi kan peka ut ett otal hus, utrymmen eller fordon som tänkbara gaskammare så vägrar de tro. Trots att gasningar skulle kunna ha utförts där, eller på tiotusentals eller på miljoner platser så förnekar de varje plats som vi visar upp inför deras vantroende ögon. De revisionisttroende är så korkade och så enfaldiga i sin världsuppfattning att de skulle kunna förneka att pizzabagare drygar ut fyllningen med hundmat och kött från råttor eller säga sig inte tro på att Systembolaget blandar kräkmedel i sin saluförda sprit trots att alla vet att man får uppkastningar om stor mängd intas.

När vi tillkallar vår Gud genom tillbedjan i vår domkyrka (den nazistiska eldbegängelseanläggningen i Auschwitz) så undslipper vi faktiskt att revisionisterna rent fysiskt beträder vår helgedom som f.ö. utsetts av UNESCO som ett världsarv. Däremot stör de oss vid vår tillbedjan vid altaret dvs. själva koksugnen. Visserligen så stannar de R-troende snällt kvar på själva mordplatsen dvs. gaskammaren men de tillkallar där sin Gud med ett ljudligt, för oss mycket störande egendomligt grymtande läte som låter ung. He-hö-he-hö-hö-hö.

De hedniska revisionisternas falske Gud kallar de för Gastronomitro. Namnet härleds ur: Gastro No min tro där svenskans ”är inte” ersatts med engelskans No för att rytmen vid uttalandet av den falske Gudens namn skall bli god. När den falske Guden tillkallas i eller nära en äkta nazistisk gaskammare så styrker det den enskilde trosutövaren i tron. Gastronomitro blir då för de troende ung. Gastro är inte min tro på denna plats. Våra forskare tror att Guden tillkallas tyst eller endast med en viskning och att trosutövarna då blir så upprymda av sin religiösa fanatism att de då utstöter det här grymtande lätet som vi uppfattar som: -He-hö he-hö-hö-hö-ö-ö-ööö.

Revisionistreligionen är upplagd enligt följande (sägs det oss, det bjuder oss nämligen emot att direkt ta del av deras hädiska skrifter): De tar ett lösryckt citat från Bibeln t.ex. – Giv bort ditt tionde. Detta omtolkas sedan i revisionistreligionen till att avse att blott var tionde skall räknas. Detta innebär då för dessa kättare att endast 10 % av dödstalen i de nazistiska lägren är riktiga och skall räknas. Enligt våra urkunder är antalet mördade i Auschwitz 3 miljoner huvudsakligen giftgasade. Detta bevisas av lägerkommendanten Höss skriftligen avlagda bevis underskrivet av honom själv med namnteckning och allt. Detta verkliga antal mördade (3 milj.) reduceras då i Revisionistreligionen så att endast 300,000 sägs ha mördats, eller avlidit som de säger. När väl detta fått trovärdighet fortsätter man med nya påhitt som att talet trehundratusen är ett heligt tal och får inte nedtecknas av oss. Därför kan det inte vara mer än 200,000 tusen avlidna säger de. Denna ytterligare minskning med trettiotre procent är som läsaren förstår att ytterligare förringa lidandet med 33 % och ytterligare öka på hädelsen över de gasade med 33 %. Bara genom logiken i detta 33 % räknesätt borde övertyga läsaren om hur logiska och matematiskt kunniga vi Förintelsetroende är.

Revisionist omtolkar också avrättad/mördad med giftgas till att död av sjukdom eller hög ålder. Mord genom giftgasning blir till eldbegängelse av avliden, mordvapnet Zyklon B blir till ett insektsmedel avsett att minska dödligheten och rädda liv. Mordmetoden avsiktlig utsvältning och sjukdomar i krigets slutskede (när giftgasen och ammunitionen tagit slut) förklaras i revisionistreligionen med att de allierade hade bombat sönder infrastrukturen så att mat, medicin etc. inte nådde fram till lägren eller fanns ej att få.
Bara sunda förnuftet säger att en sådan här galenskapsreligion aldrig skulle kunna få fotfäste i vårt land och i den förnuftsmässiga tid som råder… Även om detta ter sig som osannolikt så har man ändå i tiotalet länder i Europa (för säkerhets skull) genomfört en lagstiftning mot sagda tro. Genom att utdöma fängelsestraff till utövare av det revisionistiska kätteriet så har dess utövande effektivt kunnat kuvas.

Sverige har ännu inte ”hunnit med” att lagstifta om förbud mot denna galenskapsreligion men har ändå åtnjutit ett gott skydd genom nämnda ”kalottpastor” St.Göran Persson (s) och från sammanslutningen Vetenskap och Folkbildning samt inte minst av myndigheten Forum för levande historia. Denna myndighets framgångsaga kan tillskrivas den heroiska insatsen från dess första chef, Heléne Lööw. Detta skall vi återkomma till i del 3.

Fortsättning följer

Del 1.
Denna betraktelse skall mana till eftertanke och passar kanske bäst att läsas utskriven på papper, gärna i lampans sken i sängen före sömnens inträde.

Nedanstående text bör vara av intresse för Er som har funderingar om varför debatten om Förintelsen pågår ännu efter 70 år. Vi som debatterar ställde oss tidigare frågan hur tron på tyska gaskamrar överhuvudtaget kan fortleva. Idag finns svaret på den frågan. Svaret är att det är just en tro och är idag att klassas som en form av religion. Troende går som bekant inte att bemöta med fakta och de kan lagligt utbrista i vilka förtals eller okvädesord som helst eller så drar de sig bara undan. Här kommer att visserligen att diskuteras nazistiska handlingar som förvisso är motbjudande men som inte har det minsta med Förintelsens hörnpelare att göra , dvs. det påstådda miljonfaltiga gaskammarmassmordet på oskyldiga judar och romer.

Auschwitz? Nej, det amerikanska interneringslägret för japaner i Jerome, Arkansas (bildkälla: Wikimedia Commons)

Läsaren kommer förhoppningsvis att inse hur naiva och lättavslöjande de religiöst troende är och läsaren kan själv välja när han/ hon anser att tiden är mogen för att avslöja dem. För yngre läsare förklaras ibland svåra ord med ett enklare inom parentes. Texten innehåller en hel del ironiserande kring de Förintelsetroende dvs. det sägs en sak men menas det motsatta. Sådana ironiska inslag kanske inte uppmärksammas vid den första läsningen utan först vid den andra eller tredje.

Läsaren som antas ännu vara lite Förintelsetroende kommer att finna flera saker som hjälper till att bli av med denna för mänskligheten nedbrytande tro. Eftersom Förintelsen idag inte upptas till reell diskussion i intellektuella (lärda) kretsar så är den per definition en religion. Detta erkänns mer eller mindre av trosutövarna själva då de fortfarande efter 70 år saknar en skriftlig exakt definition som klart anger vad som avses och inte avses med Förintelsen. Man erkänner på fullt allvar att det som tidigare skrivits och utlärts om mordmetoder och antal mördade inte skall tolkas bokstavligt.

Eftersom de trosvissa idag krupit in under inkvisitionens (de religiösas domstols) täckmantel så bör läsaren lägga stor vikt vid den beskrivning som senare ges i del 2 av på vilka sätt som religioner uppkommer på. Föga överraskande visar det sig att Förintelsereligionen uppkommit på samma sätt som kristendomen. Detta är intressant då vissa anser att kristendomen är en hjälpreligion åt judendomen och den sionistiska rörelsen dvs. de som gör politik av den judiska religionen.

Senare i del 3 kommer en förklaring att ges till den verkliga innebörden av texten på den så ökända ”Arbeit macht frei”-skylten. Läs och begrunda och försök att kontrollera om den givna tolkningen av textens betydelse är riktig.

Privata historiestudier enligt vetenskapens principer

Om man blir intresserad av huruvida Erik XIV verkligen dog av förgiftad ärtsoppa eller ej så söker man lite på nätet och sen är det bra med det, för det spelar ingen större roll vad dödsorsaken var då det ej påverkar oss idag. Vem bryr sig? Att inte bry sig längre heter på fint språk att ”ärendet är lagt till handlingarna”.

Vad som är okänt för de flesta är att det finns en historisk händelse som påverkar oss något oerhört idag och som många vill få klarhet i men där man likaså säger från officiellt håll att ”ärendet är lagt till handlingarna”. Kunskapen om att det förhåller sig så får man om man intresserar sig för det som läsaren förmodligen redan gjort, nämligen de argument som läggs fram av revisionisterna dvs. de som sägs ”förneka Förintelsen”. När man läser om revisionisterna upptäcker man snart att de inte alls förnekar vare sig tyska läger eller att många människor dog i dem. Ofta blir kanske reaktionen som den på . Vem bryr sig? Man kanske ruskar lite på huvudet och undrar varför revisionisternas uppgift om att ungefär 200 000 människor dog i Auschwitz är så farlig. Man tänker nog att:

- Även om uppgiften är riktig och att det som sades fram till år 1990, nämligen att hela 4 milj. mördades är felaktig så spelar det inte mig någon större roll för om så bara en enda människa mördades så är det en för mycket.

Men ibland händer någonting annat:

- Under förutsättning att läsaren känner till den himmelsvida skillnaden som föreligger i en rättsstat mellan att mörda, ex. att skjuta ihjäl, en medmänniska och att vålla någons död vid t.ex. en bilolycka så inser man också snart hur starkt Förintelsen påverkar oss idag, och då i negativ riktning. Detta då fel dödsorsak för judar och romer i tyska läger har lagts till grund för dödsdomar på tyskar vid rättegången i Nürnberg (och många andra platser). Dessutom har denna felaktiga dödsorsak angivits i historieböcker, uppslagsverk, TV-dokumentärer, filmer och i skolundervisning över hela världen.
För en ”vanlig” människa spelar det oftast ingen större roll vad som är orsaken till de många avlidna i tyska läger men för de som skall utmäta straff till de som anklagas (i detta fall ledarna för den tyska staten och militären samt senare även lägervakter) är dödsorsaken helt avgörande. Av synnerligen vikt som det heter på finare språk.
Det är just oenigheten kring själva dödsorsaken hos de människor som avled i de tyska lägren under andra världskriget som utgör en osynlig gigantisk kamp mänskliga hjärnor emellan och som idag pågår runt om i hela världen.

Har man väl insett att denna kamp existerar så lämnar den ingen oberörd.
Redan omkring år 1960 stod det nämligen klart att den av segrarmakterna givna beskrivningen var mycket överdriven vad gäller det som påstods ha förekommit (hänt) i tyska koncentrationsläger.

Efter år 1990 då Sovjetstaten upphört och beslagtagna tyska dokument (handlingar/ papper) frisläppts (så att alla som vill kan läsa) stod det klart att många påståenden var helt felaktiga. Då beskrivningen av vad som skett stämde så dåligt med verkligheten så menade många redan då att den tidigare beskrivningen skulle erkännas som felaktig och ändras. Det som nu stod klart var bl.a. att inga utrymmen i tyska läger hade konstruerats (byggts) för att på ett ”smidigt” sätt mörda människor med giftig gas. De så kallade ”gaskamrarna” var alltså ett rent påhitt och lögn. Vidare var det angivna antalet avlidna i vissa tyska läger, ex. Auschwitz, så överdrivet att dessa siffror måste anses ha varit förfalskade.

Frågan om hur länge det dröjer innan en revidering (bättre och exaktare beskrivning) görs av det som skett och hänt beror mycket på när läsaren tycker att det behövs.
Många människor har redan konverterat från statens Förintelsereligion och tron på de tyska människogaskamrarna.

Vi som konverterat har genom hårt granskande arbete skaffat oss vetskapen om att det är omöjligt att göra som det påstås och vår tro är att INTE alla tyskar var så barbariska (omänskliga) som påstås utan att många tyskar ansträngde sig för att göra tillvaron i lägren så dräglig som möjligt. Att inte tro på det staten har bestämt kallas för att vara dissident. Har man väl antagit tron att många enskilda tyskar gjorde så gott man kunde så påverkas man inte av de hemska bilder som togs vid krigslutet (befrielsen) på annat sätt än som vid vanliga krigsbilder. Vi som ändrat vår uppfattning och inte tror på statens propaganda vet att detta lidande vid krigslutet tillhör kriget och tycker att det är skamligt att skuldbelägga förloraren Tyskland då resurserna tagit slut.

Om läsaren tror att det fanns precis lika många goda som onda människor i Tyskland år 1933-1945 som i övriga världen (då som nu) så blir man också hoppfull. Det förhåller sig nämligen så att de idag styrande anser sig själva vara ”de goda”. Deras tro är säkert riktig för dem själva men då bara sett i det korta 50-75 årsperspektivet eller det s.k. mansåldersperspektivet. När det gäller frågor på längre sikt t.ex. hur många människor som skall tillåtas befolka jorden är de helt oförmögna att ens debattera. Detta sekteristiska beteende tror många kommer att leda till ett kollektivt självmord för hela mänskligheten. Det finns dock en grupp av människor som är bättre och förnuftigare i det längre perspektivet. Denna typ av människor är beredda till både egna och andras uppoffringar för att alla skall få det bättre i framtiden. Dessa människor är tyvärr inte så bra på den tävlingsformen som heter debatt. Debatt är en oratorisk tävling där den vältaligaste segrar och erhåller priset ”prat med resultat” medan förloraren får nöja sig med ”prat utan resultat”. Det är denna tävlingsform som styr allt bestämmande i demokratiska länder, stater och sammanslutningar som t.ex. EU. Det effektivaste sättet att hålla tillbaka de förnuftiga är genom att staten helt enkelt förbjuder debatt som ifrågasätter den lagstadgade statsreligionen Förintelsen.

Knappast någon människa har idag tanken på att levande människor skall mördas av endast det skälet att man tillhör en viss ras, religion eller viss åsikt t.ex. romer (zigenare), judar eller kommunister. Nedan ska visas att denna ”mördar”-tanke inte ens fanns i 1930-talets Tyskland.

Visst kan (och har) många verbalt (i talform) utropat: – Utrota kommunist, jude eller zigenarpacket eller på 1980-talet: – Döda den där jävla Palme. Men då den som skall utföra handlingen är någon annan än utroparen själv så är dessa utrop i princip ofarliga och går inte att ta som bevis för ett verkligt mordiskt uppsåt. Vad gäller ett utrop om att utrota judar eller romer (oavsett om uppropet kommer från en privatperson eller från en politiker) så är det staten som avses utföra handlingen, dvs. ett folkmord, i syfte att fysiskt utrota folkgruppen. I en civiliserad stat är även detta utrop ofarligt. Dessutom innebär uttrycket ”utrota” i talspråket oftast endast ”kör väck” eller ”låt oss bli av med”.
Omvänt kan en politiker i propagandasyfte utnyttja folks okunnighet om vad som är politiskt och/ eller tekniskt möjligt att genomföra. Detta kan om det utnyttjas skickligt ge en stor politisk slagkraft och då gärna tillsammans med ord som död och utrotning där talspråkets betydelse inte är bokstavlig och då följaktligen inte avser fysisk död (där hjärtat har stannat) utan att de ”utrotade” skall ges mindre utrymme och förtryckas.
Politiker kan således fritt utropa utan att ha för avsikt att döda någon:

- Vi skall utrota mobbningen.
- Vi kommer att gå över lik för att få igenom våra frågor.
- Vi skall utrota arbetslösheten.
- Död åt kommunismen.
- Judarna skall utrotas.

Denna insikt är lugnande men samtidigt också inspirerande att förmedla för det är den enda kunskap man behöver ha för att bli kvitt den statsunderstöttade och allmänheten påtvingade Förintelsereligion påstående att det faktum att dylika slagord skanderandes i Tyskland under ”Tredje riket” utgör ett bevis för att ”Förintelsen” också genomfördes.
Det går alltså inte för en stat i ett civiliserat samhälle att besluta och genomföra ett folkmord utan urskiljning. Varje person som förstår att:

- Tyskland redan under nazitiden var en sådan civiliserad stat/ samhälle där selektering av lagligt mördade måste ske på individnivå. Den som NU inser detta kan NU ta sig ur den förlamande Förintelsereligionens bakrus.

Vid en normal avrättning i statens regi måste en domstol ha dömt någon till döden för ett brott. Därefter måste en exekutor (laglig mördare) utses och förses med ett avrättningsvapen. När staten vill avrätta någon som inte begått något brott måste en selekterare (den som väljer ut) utses. Precis detta skedde Tyskland under nazisttiden vad gäller obotligt sjuka och vanställda.

Här återfinns:

- Selekteraren i form av en (kanske i vissa fall protesterande) läkare.
- Avrättningsvapnet i form av en för ändamålet tillverkad giftinjektionsutrustning med avrättningsmedlet fenol.
- Exekutorn i form av lämplig sjukvårdspersonal.

I en nazistisk propagandafilm som ofta visas i TV jämställs judar och romer (zigenare) med råttor, vanställda och mindervärdiga. Detta är dock endast verbal propaganda och har inget med en bevisad verklighet att göra vad gäller mordlagstiftning, eller utförda mordhandlingar. En civiliserad stat kan som sagts omöjligtvis besluta om att mörda utan urskiljning på individnivå. Vad gäller judarna så hade man bevisligen problem bara med att definiera (bestämma) vad en jude var för något. Detta då man kan vara jude både av börd (släktskap) och som konvertit (omvänd) till judendomen men av exempelvis äkttysk börd. Eller så kan man vara av judisk börd men konverterad till någon annan religion eller en äkta jude som ändå kämpande för Tyskland i första världskriget, eller av judisk börd men ateist.

Läsaren hoppas nu ha förstått detta positiva budskap: Ingen Tysk lagstiftning har funnits eller kunnat stiftas för mord på en frisk individ (människa). Alla mord som är bevisade/ belagda (sanna) är på människor som var svårt sjuka eller hade någon grav fysisk eller mental defekt (fel) enligt dåtidens läkarvetenskap. Om det förhåller sig så att även någon homosexuell mördats enligt eutanasilagen (och då ansetts som obotligt sjuk) så är det värt att notera att homosexualitet även i Sverige räknades som en sjukdom fram till år 1944. Läsaren uppmärksammas på att:

1. Den obotligt sjuke eller vanställde mördades oavsett om han var tysk, zigenare eller jude.

2. Det som Förintelsereligionen bevisligen kan utpeka som den tyska (nazistiska) statens skamgrepp oftast eller aldrig är något unikt tyskt. Så är det t.ex. med koncentrationsläger som är en ”uppfinning” av engelsmännen under boerkriget i Afrika år 1901 och som var drabbade av samma sjukdomsproblem som tyskarnas läger. Skillnaden var dock att tyskarna försökte att bekämpa smittspridningen bl.a. med insektsmedlet Zyklon B och med kremering (eftersom lagring och jordbegravning av okremerade lik innebär en hälsofara).

För Er som vill hjälpa till att minska spridningen av Förintelsereligionen är det viktigt att känna till och erkänna dessa lagenliga mord i Tyskland för 70 år.
Detta lagliga mördande har turligt nog ställt till stort trassel för tidiga Förintelsepropagandister. De förstod mycket väl att detta mördande inte har det minsta med något med folkmord på judar eller romer att göra. Dessutom har mördandet inte tillstymmelsen till begreppet folkmord eller är ens i närheten av begreppet ”av folkmordskaraktär”. Därför hemlighölls den exakta förklaringen till dessa verkliga mord av de tidiga Förintelselobbyisterna. Det är som läsaren märkt mycket lätt att urskilja eutanasimördandet från den påstådda utrotningen av hela folkgrupper. Underlåtenhet att inte klart urskilja dessa verkliga mord mötte förr inget motstånd. Det berodde på att de som då bäst förstod gaskammarbluffen och ville svära sig fri från folkmord på judar och romer var de då existerande nynazisterna. Av förståliga skäl ville de inte ha det lättbevisade eutanasimördandet överst på dagordningen. Detta mördande hade för övrigt sedan länge upphört pga. folkliga och kyrkliga protester. Det måste anses som omöjligt att i efterkrigstiden när pöbeln (folkmassorna) skränade att då kunna förklara den stora skillnaden mellan detta verkliga eutanasimördande och det påhittade folkmords-gaskammarmördandet. Dessutom fanns vid den tiden inte tillgänglig den information som finns åtkomlig idag. Många trodde säkert på den av segrarmakterna flitigt framhävda informationen om folkmord. Enda möjliga taktiken var då att förneka alltsammans vilket gav Förintelselobbyn ett försprång genom att påstå att det fanns en utbredd förnekelse av att koncentrationsläger hade existerat.

Trots att hotet från verklig nynazism sedan (flera) tiotalet år tillbaka i praktiken inte existerar så finns inget officiellt intresse att särskilja detta verkliga mördande från det av Förintelsereligionen påstådda mångmiljonfaldiga gaskammarmördandet.

Läsaren bör lätt inse hur naiva och kortsiktiga utövarna av Förintelsereligionen och/ eller dess ledare är då man låter dessa klart urskiljbara verkliga mord fortsatt ingå i Förintelsen av judar och romer. Denna kortsiktiga och på sikt ohållbara föreställning är att betrakta som ren ointelligents då det bara förvärrar Förintelsereligionens fall oavsett vilken dag eller år detta sker.

De människor som vill eller tror sig leva i en tid som kommer att ”för evigt” bli ihågkommen skall här få sitt lystmäte tillgodosett som vida överstiger det som domedagsprofeter och sekter erbjuder. I framtida historieböcker bör man kunna läsa följande om vår tid:

Vid den här tiden fanns i västvärlden en föreställning om att det under kriget åren 1939-45 hade mördats hela vagnslaster av inte ont anande människor. Mördandet skulle också ha skett på ett minst sagt egendomligt sätt nämligen med ett insektsmedel som hette Zyklon B. Dessutom i den minst sagt häpnadsväckande takten av 10-20 tusen per dag på ett område av några tiotal hektars storlek. Denna propaganda bedrevs efter kriget av segrarmakterna med en sådan kraft och framgång att föreställningen om detta statsplanerade folkmord vid 1990-talet började anta rent religiösa former för att vid 2000-talets början vara en fullt utvecklad religion. Vid 2010-talets början var den ursprungliga krigspropagandalögnen om tyska gaskamrar som specialkonstruerats för att mörda judar antagen som statsreligion i hela västvärlden (dock inte i den muslimska världen). Denna Förintelsereligion bröt dock snart ner hela samhällstrukturen och förde de politiska besluten bortom varje sans och förnuft. Vid denna tid fick följaktligen de viktiga frågorna om t.ex. människans fortlevnad (som idag är lösta) stå tillbaka. När allt fler insåg vad som höll på att hända så avklingade religionen i Sverige (som första västland) nästan omärkligt redan under 2030-talet.

Därför kunde det i vårt land redan år 2042 stadfästas de riktlinjer som gäller än idag för sunt beslutsfattande. Samtidigt vidtog Sverige som det första demokratiska landet åtgärder för att bibehålla yttrandefriheten under alla förhållanden som kan tänkas uppstå. Detta för att inte någon ny Förintelsereligion eller annan vanföreställning ånyo skulle riskera att stjälpa vårt demokratiska stadskick och vår nation Sverige med tillhörande landområde utan gränskonflikter. Några år senare initierade (en ättling till ”kalottpastorn” Göran Person) svensken Harald Blåsvans en uppmaning till världsomfattande åtgärder så att någon Förintelsereligion aldrig mer skulle kunna få politiskt inflytande och hota världsfreden. Den sista staten som skrev på fördraget ”Detta får aldrig mer hända” var faktiskt USA. Underskriften skedde på årsdagen av elfte september (9/11) och så sent som år 2111 i Teheran.

Det som förbryllar dagens forskare är att Sverige var mycket tidigt ute med att snabbt utbyta information via det som redan då kallades internet. Som kuriosa kan nämnas att vid den tid vi talar om (1990-talet) så överfördes fortfarande en stor del av informationen genom att man sände elektriska impulser via kopparledningar som antingen var nedgrävda i marken eller löpte via trästolpar i luften. Detta system var för övrigt en vidareutveckling av det idag bortglömda markbaserade telefonisystemet. Internet var i Sverige tidigt väl utvecklat och hade för den tiden en så häpnadsväckande prestanda att rörliga bilder kunde överföras från det som då hette film och TV. Med kännedom om detta är det mycket förbryllande att Förintelse-indoktrineringen kunde fortgå. Internet var dessutom nästan var mans egendom eller åtminstone var mans tillgång på sin arbetsplats redan på 1990-talet dvs. långt innan stadsreligionen Förintelsen var fullt utvecklad.
Många kättare försökte tidigt att resa sig mot den statsunderstödda Förintelsereligionen. En berömd sådan var en fransman vid namn Robert Faurisson. Han reste till Sverige för att förkunna glädjebudskapet om att några regelrätta folkmord under kriget inte hade utförts av invånarna i vårt södra grannland. Faurisson visste att svenskarna före kriget tyckte bra om både Tyskland och tyskar, och han hade invaggats i tron att många kloka svenskar nog på egen hand börjat ana att allt inte stod rätt till med det tyska miljonfaldiga gaskammarmördandet. Tanken var nog helt rätt och delades säkert av de som inbjudit Faurisson.

Men det som ingen hade räknat med var att Jante Fjant skulle lyckas att få med sig folkmobben, som vid Faurissons besök nästan stenade denne till döds. Att nästan stenas till döds menas i detta fall inte att folkmobben kastade gråstenar på Faurisson så att han nästan förblödde. Nej statsmakten var mer sofistikerad än så. Redan med start på 1960-talet hade man utvecklat en då laglig metod att genom skolundervisningen indoktrinera medborgarna i tron på Förintelsen. Exempelvis infördes föreställningen om att det räcker med endast ögonvittnen för att belägga ett folkmord. I utvecklingen av propagandan i Sverige ingick tursamt nog även att (även då) olaglig stenkastning byttes ut mot laglig ordkastning dvs. att vilka fräckheter, lögner och oförskämdheter som helst användes för att smutskasta Förintelseskeptikerna. Detta kom väl till pass vid Faurissons besök. Med denna metod dödades inte Faurisson fysiskt men väl psykiskt (mänskligt) så att han aldrig mer återfick styrkan att med kraft kunna hjälpa Sverige ur Förintelsetraumat.

Efter läsningen av ovanstående text är det lämpligt att undersöka två uppgifter med hjälp av t.ex. Wikipedia 1. Vad är Zyklon B för något? 2. Hur många avlidna stoft (kroppar) kan ett modernt krematorium vid full drift maximalt förbränna under ett 8-tim arbetspass?

Fortsättning följer

Västvärlden berömmer sig ofta för att skydda yttrande- och tryckfriheten och riktar ofta kritik mot andra länder för (verkliga eller förmenta) kränkningar av dessa friheter. Dock finns det något som står över yttrandefriheten i ”den fria världen”, nämligen ”Förintelsen”. I ett stort antal europeiska länder straffas ”förnekande av Förintelsen” med allt från böter till fleråriga fängelsestraff. Särskild hård är förföljelsen av personer med avvikande uppfattning av de europeiska judarnas öde under andra världskriget i Tyskland och Österrike, där maximistraffet för detta ”brott” uppgår till 5 respektive 20 års fängelse (se vidare http://en.wikipedia.org/wiki/Laws_against_Holocaust_denial).

Till de revisionistiska forskare och aktivister som dömts till fängelse under de senast gångna åren hör:

Wolfgang Fröhlich (Österrike) – 6 års fängelse.
Germar Rudolf – tillbringade sammanlagt 44 månader fängslad i Tyskland.
Ernst Zündel – tillbringade sammanlagt 7 år fängslad i USA, Kanada och Tyskland.
Sylvia Stolz (Tyskland) – dömd till 3 år och 3 månader fängelse.
Gerd Honsik (Österrike) – dömd till 5 års fängelse (senare mildrat till 4 år).
Vincent Reynouard (Frankrike) – dömd till 1 års fängelse.
Horst Mahler (Tyskland) – dömd till 13 års fängelse.

Och ”Förintelse”-inkvisitionens härjningar i västvärlden fortsätter:

- Den 28 juli 2010 meddelades att den tyske nationalistiske politikern Günter Deckert dömts till 4 månaders fängelse av distriktsdomstolen i Weinheim. Hans ”brott” bestod i att han hjälpt till att översätta och redigera en del av en tysk utgåva av den italienske revisionisten Carlo Mattognos studie Auschwitz: la prima gasazione (”Auschwitz. Den första gasningen”). Detta arbete bedömdes av det tyska ”rättsväsendet” såsom ”medhjälp till folkuppvigling och kränkning av de dödas minne”, emedan den tyska lagstiftningen på grundval av tekniskt obevisade anklagelser framförda av segrarmakterna (inte minst Sovjetunionen) i Nürnberg beslutat att ”Förintelsen” av judar i gaskammare är ett en gång för alla belagt faktum som inte får bestridas. De kättare som döms har således inte möjlighet att argumentera för sanningshalten i sina åsikter.

För den som på egen hand önskar bedöma huruvida den bok Deckert hjälpte till att översätta är ”folkuppviglande” etc. går det att ladda ner en engelsk översättning av studien ifråga som en pdf-fil på följande address:

http://vho.org/dl/ENG/atfg.pdf

- Den 19 augusi 2010 meddelade det av nyhetsbyrån Reuter att en överdomstol i Amsterdam dömt Arab European League för ”Förnekande av Förintelsen” sedan denna grupp på sin hemsida lagt ut en karikatyr – visad nedan – vilken av domstolen tolkades som ett ifrågasättande av ”Förintelsens” sakrosankta offersiffra, De Sex Miljonerna. Arab European League å sin sida förnekade att de förnekat ”Förintelsen” och menade att de endast önskat belysa ”dubbelmoralen i yttrandefrihetfrågan”. Denna inställning hjälpte emellertid inte gruppen från att undslippa 2000 euro i böter. Straffet må vara tämligen försumligt, men fallet illustrerar onekligen hur extremt lågt i tak det är i Europas ”rättsstater” när det kommer till den officiellt sanktionerade statsreligionen ”Förintelsen”.

Ovanstående karikatyr utgör ett brott i det ”fria” Nederländerna.

Ett tidigare exempel på detta gavs när den franske EU-parlamentarikern och akademikern Bruno Gollnisch i januari 2007 dömdes att böta 5000 euro, inte för att han själv ”förnekat Förintelsen”, utan för att han vid en presskonferens i oktober 2004 yttrat åsikten att man borde låta historiker debattera gaskamrarna fritt utan risk för rättsliga påföljder!

Framtiden för yttrandefriheten i Europa ser inte precis ljus ut. Ansträngningar syftande till att göra de moderna kätterilagarna till norm inom EU backas upp av många ledande politiker och institutioner. Den 27 januari 2010 (på ”Förintelsens minnesdag”) publicerade exempelvis den dåvarande EU-kommissionären med ansvar för rättsliga och inrikes frågor, Jaques Barrot följande meddelande på sin officiella nyhetssida:

Ingen form av antisemitism, oavsett var eller vem den kommer ifrån, är acceptabel. Hågkomsten av andra brott får inte ske till nackdel för minnet av Förintelsen. Konflikten i Mellanöstern kan inte utgöra en ursäkt eller ett rättfärdigande av antisemitism. Det är bedrövligt att i samband med hågkomsten av Förintelsen läsa uttalanden som förnekar Shoah [den hebreiska termen för "Förintelsen"]. Det är oacceptabelt att förneka eller minimera den etablerade historien om det nazistiska folkmordet på judarna. (…).

Vid slutet av detta år kommer medlemsstaterna att tvingas implementera det efterlängtade rambeslutet om rasism och främlingsfientlighet. Sextiofem år efter befrielsen av förintelselägren kan vi vara stolta över att EU-lagstiftningen gör förnekandet av Shoah till ett brott i samtliga medlemsstater.

Fyra månader återstår till årsslutet 2010. Kommer Barrots löfte att besannas och ”förnekelse” bli ett brott även i Sverige? Kanske. Kanske inte just då, men senare. Långsamt men säkert uppslukas friheten i väst av ”Förintelse”-religionens mäktiga mörkermän.

Jacques Barrot – stolt över EU:s planerade kättarlagstiftning.

Av Thomas Kues

Steve Sem-Sandberg

År 2009 tilldelades den svenske författaren Steve Sem-Sandberg Augustpriset för sin roman De fattiga i Lodz.¹ I motiveringen till prisutdelningen läser vi att Sem-Sandberg

“skildrar det judiska gettot i den polska staden Lodz väster om Warszawa, dess tillkomst, organisation och hjärtslitande villkor under nazistiskt överinseende. Det är en historia som berättas sedan alla tårar torkat, återgiven i en närmast torr och osentimental stil, en balansgång mellan fakta och fiktion som med utgångspunkt i (den autentiska) Gettokrönikan 1941-44 tecknar en serie individuella öden med stark integritet, också när de sviktar eller sviker.”²

Men hur står det egentligen till med det “faktum“ som genomsyrar hela romanen, nämligen att från och med januari 1942 hundratusentals judar skall ha deporterats från gettot i Lodz (av tyskarna betecknat Litzmannstadt) till en säker död i primärt det “rena förintelselägret“ Chelmno (även känt under det tyska namnet Kulmhof)? I bokens avslutande kommentar läser vi:

“Redan så tidigt som i februari eller mars 1942 förelåg i gettot otvetydiga bevis för att de flesta av de ’transporter’ som från och med årsskiftet 1941/42 lämnat gettot gått direkt till förintelseläger. Helt säkert visste Rumkowski [ledaren för den judiska gettoadministrationen och en av romanens huvudpersoner] själv på ett mycket tidigt stadium, om inte rentav redan från första början, att gettots befolkning mördades mitt framför ögonen på honom. Men långt ifrån alla visste och frånvaron av hundraprocentig visshet skapade den underliga gråzon mellan förtvivlan och hopp som hela Krönikan är inskriven i. Trots allt som talade emot fanns det ändå de som envisades med att tro att det skulle finnas ett liv utanför gettot, någonstans och i någon form; och denna tilltro till hoppet om en överlevnad präglar trots allt Gettokrönikans författare ända fram till den allra sista dagen.” ³

Ordet “förintelseläger“ i ovanstående stycke borde justeras till “ett förintelseläger“, eftersom de judiska transporterna från Lodz under 1942 samtliga hade som destination Chelmno – den första transporten till Auschwitz ägde rum först i augusti 1944.

Förelåg då verkligen “otvetydiga bevis“ för att de evakuerade judarna mördades i Chelmno? Var som Sem-Sandberg påstår gettoäldsten Rumkowski medveten om att han skickade sina medjudar i döden? Hade han ens anledning att misstänka att så var fallet?

Enligt SS-statistikern Richard Korherrs rapport från den 28 april 1943 hade de sammanlagt 145 302 judar som fram till årsslutet 1942 evakuerats från gettona i Warthegau-distriktet (till vilka Lodz hörde) skickats till “den ryska östern“ (med vilket avses de av Tyskland ockuperade sovjetiska territorierna inklusive Baltikum) tillsammans med 1 274 166 ytterligare judar vilka “slussats genom lägren i Generalguvernementet“, d.v.s. Belzec, Sobibór, Treblinka och Majdanek.⁴ I likhet med Sobibór⁵ betecknades Chelmno av tyskarna uttryckligen som ett transitläger (Durchgangslager).⁶ De judar som skickades iväg från Lodz med början i januari 1942 omnämns i de tyska dokumenten som ausgesiedelt, d.v.s. omförflyttade eller evakuerade – ett faktum som återkommer i Sem-Sandbergs roman. De etablerade “Förintelse”-historikerna hävdar givetvis att allt detta rörde sig om verbalt kamouflage, och att de judar som deporterades till Chelmno omgående mördades där i speciella “gasvagnar” med motoravgaser och begravdes i massgravar för att senare grävas upp och brännas under bar himmel. Av de judar som skickades till Chelmno skall endast en handfull ha sparats från en omedelbar död för att arbeta med att hålla igång utrotningsmaskineriet. Till slut skall hela lägret ha jämnats med marken och alla spår av det enorma brottet undanröjts. Men stämmer denna officiellt sanktionerade historieskrivning verkligen överens med sanningen?

I sin i fjol publicerade studie Il Campo di Chelmno tra Storia e Propaganda (Lägret Chelmno i historia och propaganda)⁷ har den revisionistiske forskaren Carlo Mattogno kritiskt granskat bevisläget för den officiella historiska bilden av lägret. Hans slutsatser kan kortfattat summeras sålunda:

• Den ortodoxa historieskrivningen vilar så gott som uteslutande på utsagor från förmenta ögonvittnen. Dessa vittnesmål innehåller inte blott en rad absurditeter och påvisbara felaktigheter, inklusive rent fantastiska offersiffror, utan är även i många fall sinsemellan grovt motstridiga rörande avgörande detaljer såsom antalet massgravar och deras storlek, lägrets verksamhetsperiod, tidpunkten för påbörjandet av kremeringarna, hur ”gasvagnarna” i praktiken fungerade, et cetera.
• Det enda anförda dokumentära beviset för massutrotningen i Chelmno – ett förment tyskt memoranda rörande de påstådda ”gasvagnarna” daterad den 5 juni 1942 – är i själva verket ett klumpigt utfört falsarium, vars innehåll inte blott rymmer flera absurda inslag, utan även motsägs av dokumenterade fakta om de lastbilstyper som skall ha använts.
• Det existerar inte ett enda bevarat exemplar av de förmenta ”gasvagnarna” och inte heller ett enda autentiskt foto av en sådan, eller för den delen en ritning. Flera vittnen menar talande nog att det vid sidan av ”gasvagnarna” i Chelmno även fanns snarlika fordon vars lastutrymmen användes för desinficering eller transporter av människor.
• Vid fyra tillfällen – 1945, 1951, 1986-87 och 2003-04 – har arkeologiska undersökningar genomförts på det tidigare lägerområdet. De fynd som gjorts motsäger emellertid vittnenas utsagor i synnerhet och förintelselägerhypotesen i allmänhet på flera viktiga punkter. Bland annat är de relativt små askmängder som återfunnits oförenliga med kremeringen under bar himmel av hundratusentals människolik.
• De arkeologiska undersökningarna visar att det existerade endast en (1) öppen förbränningsugn i lägret. Kapaciteten hos denna typ av fältugn är dokumenterad och ger vid hand att högst 45 lik kunde föraskas inom loppet av 24 timmar. Detta innebär att kremeringen av de cirka 150 000 offer som numera vanligen tillskrivs Chelmno skulle ha slutförts tidigast år 1951! Således tyder allt på att “endast“ några tusental lik kremerades i lägret. Dessa lik härrörde utan tvekan från avlidna lägerfångar och från evakuerade judar som dött under transporten till lägret.⁸

Med andra ord: Chelmno var inget förintelseläger, och den absoluta majoriteten av de judar som evakuerades dit från Lodz och de övriga gettona i Warthegau fördes av allt att döma vidare till de ockuperade territorierna i öster, sannolikt via den närbelägna järnvägslinjen Poznan-Warszawa-Minsk. I likhet med de övriga “förintelselägren“ tjänade Chelmno i själva verket som ett avlusnings- och transitläger varifrån judar slussades vidare till getton och läger i det ockuperade Sovjet och Baltikum inom ramen för den s.k. Ostwanderung, den tvångsförflyttning som efter kriget var tänkt att följas upp med den “Slutgiltiga lösningen“, d.v.s. avhysandet av samtliga judar från Europa.

Den slutliga spiken i kistan för legenden om “förintelselägret“ Chelmno slås postumt i av en judisk dagboksförfattare vid namn Herman Kruk. Denne var en polsk jude och akademiker från Warszawa som år 1939 flydde till den litauiska huvudstaden Vilnius (vid denna tid vanligen känd som Vilna). När tyskarna gick in i Litauen sommaren 1941 blev Kruk kvar i Vilnius, där han utsågs till föreståndare för biblioteket i det nybildade gettot. Under perioden 1941-1944 förde Kruk, som hade nära kontakter med de ledande judarna i Litauen, en omfångsrik dagbok i vilken han i detalj beskrev allt som skedde i gettot. Sensommaren 1943 evakuerades Kruk tillsammans med många andra judar från Vilnius-gettot till Estland, där han i september 1944 skall ha skjutits till döds i samband med likvideringen av arbetslägret Lagedi. Hans dagbok togs om hand av en bekant, som senare förde med sig den till Israel. År 1961 publicerades dagboken på jiddisch; först år 2002 översattes den till engelska och gavs ut under titeln The last days of the Jerusalem of Lithuania.

Kruks dagbok är av stort intresse, då den innehåller en rad notiser vars innehåll går stick i stäv med den gängse historiska bilden av de europeiska judarnas öde under andra världskriget.⁹ Den 4 juli 1942 skrev Kruk följande i sin dagbok:

“Erhöll just ett meddelande från Lodz. För oss är Lodz en av dessa städer från vilka man knappt kan erhålla någon information. Självfallet är ryktena därifrån vilda och tokiga och enligt dem är det redan ett faktum att det inte längre finns några judar i Lodz.
Nu har jag fått reda på av två unga människor som skickades iväg från Lodz-gettot i mars att Lodz har ett getto. Det äger inte rum några skjutningar, och massavrättningar är okända. Det enda som sker är att folk skickas iväg att arbeta. De antar att omkring 10 000 judar nyligen har skickats iväg från Lodz. Nu vet de unga människorna vad det innebär att skickas att arbeta. De släpas runt från ställe till ställe; de vet inte var de är eller vad de håller på med. Då och då plockas grupper ut och försvinner, och man antar att de skjuts…
Båda de unga männen flydde från en sådan grupp och efter en veckas vandring arresterades de i Vilna [och fördes till] Lukiszki [ett fängelse i samma stad] varifrån de släpptes för blott två dagar sedan. Här i gettot fick de nya kläder och snart kommer de skickas att utföra skogsarbete.”¹⁰

Denna dagboksanteckning visar entydigt att “evakueringen” av Lodz judar österut som det talas om i de tyska dokumenten inte var något påhittat i syfte att dölja det förmenta massmordet i Chelmno, utan en verklig folkförflyttning.

Enligt Lodz gettokrönika skickades 10 003 judar från Lodz till Chelmno i januari 1942, 7025 i februari och 24 687 i mars.¹¹ Det kan mycket väl tänkas att de två unga Lodz-judarna från vilka Kruk mottog sin information endast kände till det sammanlagda antalet evakuerade för januari (hursomhelst är samstämmigheten mellan deras “omkring 10 000” evakuerade och krönikans “10 003” slående).

Då de två unga männen endast behövde en veckas vandring för att nå Vilnius – och man får utgå från att de endast tillryggalade en smärre sträcka per dygn, då de givetvis ansträngde sig för att inte upptäckas av tyska soldater – förefaller det mest sannolikt att det arbetsställe de deporterats till var beläget antingen i Litauen eller i det angränsande Vitryssland, då Vilnius är beläget cirka 150-160 km från den polska och (tidigare) tyska (ostpreussiska) gränsen men blott omkring 30 km från gränsen mot Vitryssland.

Närvaron av polska judar från just Lodz i de ockuperade östra territorierna omvittnas av flera andra judiska observatörer. I Avraham Torys dagbok från gettot i Kovno (Kaunas) finner vi en anteckning från den 14 juli 1942 om att “fyra judar från Lodz” förts till Kovno-gettots sjukhus från ett närbeläget arbetsläger.¹² Den tyske juden Josef Katz nämner i sina memoarer upprepade gånger närvaron av polska judar i gettot i Riga och koncentrationslägret Kaiserwald i samma stad, inklusive “Shmuel, en jude från Lodz”.¹³ Slutligen rapporterade ovan nämnde Herman Kruk i en tidigare dagboksanteckning från den 16 februari 1942 att judar från bland annat Lodz skickats till Kovno, förment för att skjutas där.¹⁴

Mattognos forskning och Kruks dagbok lämnar inga tvivel: den officiella bilden av Lodz-judarnas slutliga öde stämmer inte överens med den historiska sanningen utan är ett slarvig ihopsytt lappverk av rykten och krigspropaganda. Ofrånkomligen framträder således också Steve Sem-Sandbergs rosade roman i ett nytt, för många utan tvivel högst besvärande ljus. Hur djupt föraktlig Chaim Rumkowski än var som person, så kan han i varje fall inte läggas till last för att ha skickat tiotusentals judar till en säker död i förintelseläger. På samma sätt kan tyskarna, hur inhuman deras behandling av Europas judar än var i övrigt, inte längre lastas för det fiktiva massmordet på hundratusentals judar i Chelmno.

1. Steve Sem-Sandberg, De fattiga i Lodz, Albert Bonniers Förlag, Stockholm 2009
2. http://augustpriset.se/vinnare-2009
3. Steve Sem-Sandberg, De fattiga i Lodz, op.cit., s. 658.
4. Nürnberg-dokument NO-5194, ss. 9f.
5. För en kritisk granskning av historieskrivningen kring detta “rena förintelseläger“ hänvisar jag den intresserade läsaren till följande studie: Jürgen Graf, Thomas Kues, Carlo Mattogno, Sobibór. Holocaust Propaganda and Reality, TBR Books 2010.
6. P. Witte, S. Tyas, “A New Document on the Deportation and Murder of the Jews during ‘Einsatz Reinhardt’ 1942,” i: Holocaust and Genocide Studies, nr. 3, vintern 2001, s. 477.
7. Effepi, Genua 2009. En översättning till engelska av denna studie är planerad att utges mot slutet av innevarande år (2010).
8. En mer utförlig sammanfattning (på italienska) av bokens argument finns tillgänglig online: http://andreacarancini.blogspot.com/2010/01/il-campo-di-chelmno-tra-storia-e.html
9. En noggrann genomgång av samtliga dessa dagboksnotiser återfinns i min kommande artikel “Evidence for the Presence of ’Gassed’ Jews in the Occupied Eastern Territories, Part 1“, Incovenient History, vol. 2, nr. 2, http://www.inconvenienthistory.com
10. Herman Kruk, The Last Days of the Jerusalem of Lithuania. Chronicles from the Vilna Getto and the Camps, 1939-1944, Yale University Press, New Haven/London 2002 op.cit., s. 319.
11. Danuta Dabrowska, Lucjan Dobroszycki (red.), Kronika Getta Lódzkiego, Wydawnictwo Lódzkie 1965, vol. I, s. 401, 426, 445.
12. Avraham Tory, Surviving the Holocaust. The Kovno Getto Diary, Harvard University Press, Cambridge / London 1990, s. 111.
13. Josef Katz, One who came back: The diary of a Jewish survivorz, Dryad Press, Takoma Park (ML), 2006, s. 65, 108, 129, 156.
14. Herman Kruk, The Last Days of the Jerusalem of Lithuania, op.cit., s. 210.

Som ni kan läsa i andra artiklar på Sann Historia så är även hans egna mycket irriterade, bland annat en överlevande från Auschwitz och Buchenwald, Miklós (Nikolaus) Grüner i Malmö. Han kallar Elie för ”Judas” , ”Bluff” etc. Vilken tur att han också är jude, annars hade det varit ”antisemit, nazist, historieförfalskare” m.m. Ja, ni vet ju hur verserna går.

Men nu är det tid för Elie Wiesel att bevisa att hans belackare har fel. Så Elie, visa din tatuering från Auschwitz 1944 som du påstår att du har. Du har talat om för världen i 50 år nu att du har A7713 på din arm. Alla foto på dig som vi har sett visar tyvärr ingen tatuering.

Elie Wiesel har svurit under ed i rättegången mot Eric Hunt den 8 juli 2008 att han har en tatuering:

F: Boken ”Night” som du skrev, är den sanningsenligt skildrad från dina erfarenheter under Andra Världskriget?
S: Den är sanningsenligt skildrad. Vartenda ord i boken är sanning.
[…]
F: Och vad var din – vilken dag är du född i Sighet, Rumänien?
S: 30 september 1928.
[…]
F: Och vad (vilket nummer) var tatuerat på din vänstra arm?
S: Mitt nummer är A7713 och min fars var 7712.

Källa: Superior Court of California. County of San Francisco. Before the Honorable Robert Donder, Judge Presiding, Department Number 23. People of the State of California, Plaintiff, vs. Eric Hunt, Defendant. Testimony of Elie Wiesel, July 8, 2008, p. 7 and 13.

Elie Wiesel har också i intervjuer sagt att han har en tatuering. Den 25 mars 2010 vid universitet i Dayton USA så frågade en student om han fortfarande hade sin tatuering och om det påminde honom om hans fruktansvärda erfarenheter. Han svarade:

- Jag behöver inte den för att komma ihåg. Jag tänker på det förflutna varje dag. Men jag har fortfarande på min arm – A7713. På den tiden var vi bara nummer, inga namn och ingen identitet.

Källa: Dayton Daily News, March 26, 2010, “Elie Wiesel: ‘The answer is education … and memory’ Holocaust survivor, Peace Prize winner talks to local high school and college students.”
By Meredith Moss, Staff Writer Updated 7:56 AM Friday, March 26, 2010 .
Contact Moss at (937) 225-2440 or mmoss@DaytonDailyNews.com.

Elie Wiesel har även i tal sagt att han har en tatuering. I ett tal 1995 i Polen som markerade 50-årsdagen av Auschwitz befrielse så sa han så här:

- Jag talar till er som en man som för 50 år och 9 dagar sen inte hade något namn, inget hopp, ingen framtid och endast känd som A 7713.

Källa: KLRN, San Antonio. “Elie Wiesel, First Person Singular” A PBS Production.

1996 så spelades det in en “dokumentär” med Elie Wiesel som heter Elie Wiesel Goes Home, (Elie Wiesel åker hem). I denna film så tar Elie av sig kavajen och visar sin vänstra arm. Men där finns inget att se! Många revisionister har gjort filmer på temat som är uppladdade på YouTube. Låt oss titta på två. Första exemplet är från Eric Hunt:

Den andra är ett förslag till video ifrån ”vladkampfer” på CODOH forum:

För att sammanfatta det, kejsaren har inga kläder, kejsaren är NAKEN! Våra vänner på Levande Historia sover nog inte så gott på nätterna nuförtiden. Hela deras verksamhet och budget bygger på en lögn av kejsaren Elie Wiesel, nobelpristagare och allt. Stackars Göran Persson som blev itutad allt detta skräp och anslog våra skattepengar till ett ”looser” projekt.

Zisblatt och ärke-zionisten Steven Spielberg (ja, han Hollywood-pajasen) är instämda till en rätt i Florida av Eric Hunt. Hon medverkade i Steven Spielbergs prisbelönta “The Last Days.” med sina lögnaktiga uttalanden.

Läs mer om Eric Hunts stämning här. (På engelska)

Här är hennes bokomslag lite redigerat: