Här har vi en specialrapport beställd av den sionistiska maffian via vår regering. Tyvärr har man lurat en del islamistiska personer att delta i rapporten, för att göra den legitim så att det ser ut som att många är utpekade.

Känns mönstret igen? Vi behöver bara gå tillbaka till 1998 då Stéphane Bruchfeld och Paul Levine stora idé ”Om detta må ni berätta…” , som Kalott-Göran (vår dåvarande statsminister) svalde med hull och hår. Sverige var skilt från kyrka/stat sedan länge, men Kalott-Göran hittade en ny kyrka, ”Förintelsen”, för att våra skolbarn visste ingenting om sionisternas fantastiska ”Förintelse”. För att göra lögnen aptitlig så kastade man in zigenare (romer), homosexuella, Jehovas Vittnen etc. att de också blev gasade. Läs gärna våra sidor om detta trick. Man kan fortfarande idag inte förklara hur en tysk gaskammare fungerade, och framförallt, man kan INTE visa upp en sådan.

Man byggde upp en ny statlig institution som numera heter ”Forum för Levande Historia”. I ett demokratiskt land skulle detta vara absolut förbjudet att gynna vissa folkgrupper över andra.

För att förstå att rapporten är beställningsjobb så räcker det med att se vem som är regeringens särskilda utredare, nämligen Bengt Westerberg som gav ordet ”Skitstövel” ett ansikte. Det är en person som tycker att man inte skall tala med sina motståndare utan ignorera de totalt. Detta är samma taktik som den sionistiska maffian använder mot revisionister, vilket tolkas idag som politiskt korrekt uppträdande.

För att ytterligare belysa Bengt Westerberg (f.d. Folkpartiets ledare) som den skitstövel han är, så gör jag det med ett klipp jag hittade på http://www.vitbok.se/7/b.html ,när jag googlade på ”Bengt Westerberg”:

Ibland gäller inte vanligt folkvett. Bengt Westerberg reste sig således ur TV-soffan på valnatten 1991, när Ian Wachtmeister och Bert Karlsson kom in i studion.

Som politiskt korrekt var Westerberg ”anständig” och företrädde en högre moral än Wachtmeister. Ett sätt att ge eftertryck åt sin egen förträfflighet blev att inte kunna tala med, eller ens vistas i samma rum som, de ”icke-rumsrena” ledarna för Ny Demokrati.

Bengt Westerbergs agerande gav en kraftfull signal. Detta förhållningssätt till politiska meningsmotståndare, denna aggressiva självgodhet, har sedan blivit normgivande: Med invandringskritiker skulle man inte kommunicera, gentemot dem gäller inte normala umgängesregler. De ska bara isoleras.

För att tillägga så har jag aldrig personligen tyckt om kommunismen, men jag blev positivt överraskad när Lars Werner, som var kommunisternas ledare då, tog både Ian Wachtmeister och Bert Karlsson i handen och sa; ”Jag tycker inte om er politik, men jag gratulerar er till ert valresultat.” Så säger en man som är karl för sin hatt och är demokratisk, det kanske beror på att han var gammal murare, inte ett salongslejon som Bengt Westerberg. All heder åt Lars Werner.

Är det nu någon som har funderingar hur den här rapporten skall sluta? Jag har det inte! Vi kommer att behöva nya lagar som skyddar ”de utsatta”, som i övriga EU länder (Tyskland m.fl.)

Vad som är mindre känt om Lööw är att hon är involverad i föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF), den svenska grenen av den internationella skeptikerrörelsen, vars uttalade syfte är att främja folkbildning om vetenskapens metoder och resultat och stävja tron på pseudovetenskap.[2] Lööw listas på föreningens hemsida som en av två kontaktpersoner för ämnet ”Rasideologi och främlingsfientlighet”.[3]

Med tanke på Lööws bakgrund som en av huvudpersonerna i den svenska avdelningen av Förintelselobbyn är det frestande att ställa sig frågan hur de svenska skeptikerna i VoF ställer sig till de oräkneliga orimligheter, fantasterier och krassa lögner som torgförts av ”ögonvittnen” och förintelsehistoriker genom åren. För att ge blott en handfull exempel:[4]

- En judisk pojke överlever sex gasningar i en gaskammare som enligt förintelsehistorikerna själva aldrig existerade.

- En kvinna överlever tre gasningarna då nazisterna gång på gång ”fick slut på gas”.

- En björn och en örn i en bur matade med judiska lägerfångar.

- Gejsrar av blod sprutande upp från övertäckta massgravar.

- Tillverkning i krematorierna av korv gjord på människokött.

- Muskler utskurna ur låren på mördade judar drogs samman så att de fick hinkarna som de lagts i att hoppa omkring (en utsaga från ett av Raul Hilbergs favoritvittnen, Filip Müller).

- Massavrättningar av judar i enorma kammare med hjälp av högspänning.

- Massmord på judar medels vakuum, het ånga och klorin.

- Massavrättningar utförda med hjälp av ”elektriska löpande band”.

- Avrättningar utförda medels en pedaldriven hjärnkrossningsmaskin.

- Kremeringar genomförda utan bränsle.

- Judiska barn använda som skjuttavlor av Hitler-Jugend.

- Den färglösa gasen vätecyanid antar formen av en blå dimma.
Etc. etc.
Man kan vidare fråga sig hur de ställer sig till den deklaration som 1979 undertecknades av den uppburne Pierre Vidal-Naquet tillsammans med 33 andra akademiker, och i vilken vi läser:

”Man bör inte fråga sig hur ett massmord var möjligt. Det var tekniskt möjligt därför att det ägde rum. Detta utgör den ofrånkomliga utgångspunkten för varje historisk granskning av detta ämne [de förmenta homicidala gaskamrarna]. Vi önskar endast fastslå följande sanning: det föreligger ingen debatt om gaskamrarnas existens, och inte heller bör någon sådan tillåtas.”[5]

Håller skepticismen även inför den tabuomgärdade nya statsreligion som går under namnet ”Förintelsen”?[6]

[1] http://sv.wikipedia.org/wiki/Hel%C3%A9ne_L%C3%B6%C3%B6w
[2] http://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6reningen_Vetenskap_och_Folkbildning
[3] http://www.vof.se/visa-intresseomraden
[4] Exempel hämtade ur Germar Rudolf (red.), Dissecting the Holocaust, Theses & Dissertations Press, Chicago 2003, ss. 128-131.
[5] Le Monde, 21 februari 1979.
[6] För en utförlig redogörelse för hur det gick när personer med anknytning till VoF:s amerikanska systerorganisation CSICOP försökte vederlägga revisionisternas argument, se. Germar Rudolf, Carlo Mattogno, Auschwitz Lies: Legends, Lies, and Prejudices on the Holocaust , Theses & Dissertations Press, Chicago 2005, ss. 199-270.

Enligt Sydsvenskan så har den sionistiska lögncentralen Simon Wiesenthal Center med Rabbinen Abraham Cooper i spetsen varit i Malmö för att prata ”förstånd” med Malmös starke man, Ilmar Reepalu (S).

Reepalu har inte dansat efter SWC:s pipa utan han har till och med varit så fräck att han har vågat kritisera den stulna staten Israels övergrepp mot palestinska barn. Så nu kör man med den vanliga ”tjära och fjäder” taktiken som man hitintills haft väldigt stor framgång med.

De utmålar Reepalu inte bara som en lögnare, utan också som judefientlig. Det är gamla kända kort för oss här på dessa sidor och enligt Abraham Cooper så är allt som sionisterna inte tycker om, det är ”antisemitiskt”. Det är faktiskt konstigt att de inte kallar Reepalu ”nynazist” också, för det ingår vanligtvis i deras smutskastningsarsenal.

Så dessa sionistiska gangstrar kommer flygande från andra sidan jordklotet för att tala om att de skall utfärda en resevarning till Sverige p.g.a. den spirande antisemitismen i Malmö. Låt de gärna göra det, för det här är givetvis ytterligare utpressning för att skaffa fördelar till Guds utvalda folk. Det hade också varit klädsamt om judiska församlingar och föreningar i Sverige hade gjort ett avståndstagande till SWCs metoder.

För er som vanligtvis inte brukar läsa våra sidor så kanske ni undrar vad vi menar med den sionistiska lögncentralen. Vi kan ge ett snabbt exempel här:

SWC driver ett museum för tolerans och lära, allt enligt dem själva. Men egentligen är det en enda stor antitysk propagandacentral som inte drar sig för att t.ex förfalska bilder från Andra Världskriget.

Texten då på webben: ”Dessa fångar har valts ut för slavarbete, medan många av deras vänner och familjer blev gasade och kremerade. Röken syns i bakgrunden. Juni 1944.”

SWC drar sig inte för att både förfalska rubrik och foto för att övertyga omvärlden om dessa ohyggligheter som judar fick utstå. Detta försök är gjort 1999 på deras webb. Och eftersom denna mäktiga sionistiska grupp har lyckats att ta bort försöket på Wayback Machine (http://www.archive.org/web/web.php) som sparar alla publicerade webbsidor så borde det egentligen inte finnas några bevis kvar. Men de hade inte räknat med oss, för här finns sidan arkiverad. Orginalfotot:

The Auschwitz Album. Beate Klarsfeld Foundation. Första upplagan, publicerad 1978. Foto nummer 165.

Visst är det en tjusig intresseförening?

Vår f.d. statsminister Göran Persson har varit i synagogan i Malmö och berättat om sin fantastiska skapelse Levande Historia. Han berättade för den Bonnier-ägda Sydsvenskan att Forum för levande historia har haft stor betydelse för kunskapsspridningen kring Förintelsen.

Vi skulle här vilja påpeka att han egentligen skulle sagt, indoktrineringen av Förintelsen. För det är just det man håller på med.

Räcker undervisningen till?

Varken Göran Persson eller någon annan kan lägga fram vetenskapliga bevis för att en (!) enda person blivit gasad i Auschwitz. Det finns bara så kallade ögonvittnen med vittnesmål, som vi och andra revisionister har smulat i sönder.  Det är bara att Googla eller titta i våra dokument om Rudolf Vrba, Filip Müller, Elie Wiesel m.fl.

Vidare i sitt tal nämnde Göran Persson ”satans förnekare” och vikten av att lära av historien.

Vi tycker att Göran Persson skall lägga vikten på de som har och för nuvarande sitter fängslade för att ställt kritiska frågor om förintelsen. För ett av det viktigaste människan har, det är yttrandefriheten. Och den har vi tyvärr inte i Europa längre. I framstående länder som Frankrike, Tyskland m.fl. är det enligt lag förbjudet att t.e.x. diskutera hur många som dog i Auschwitz. Så om man ställer frågan, var det över 4 miljoner (Sovjet 1945), 2,5 miljoner (lägerkommendanten i Auschwitz, Rudolf Höss), eller är det den nuvarande ”godkända” siffran 1,1 miljoner så är man föremål för böter eller fängelse i många europeiska länder.

Göran Persson sa också att om Israel hade funnits 1938 hade Förintelsen inte ägt rum.

Vi skulle nog vilja vända på det, utan förintelsen så hade inte staten Israel existerat. Och till slut så måste man ställa sig frågan, vad är det för sanningar som måste skyddas med lagar? Den riktiga sanningen klarar sig utan lagar.

Den 25 november 2010 meddelade nyhetsbyrån AFP följande:

”En litauisk historiker sade upp sig från sitt jobb som offentlig tjänsteman på torsdagen efter att sju ambassadörer från andra europeiska nationer anklagat honom för att ha förnekat Förintelsen. Litauens inrikesministerium meddelade att Petras Stankeras, en fristående historiker som även innehade en medelhög befattning inom ministeriets planeringsavdelning, hade sagt upp sig på egen begäran. Inrikesminister Raimundas Palaitis sade att Stankeras åsikter var hans personliga.

‘Sådana tolkningar har ingenting gemensamt med inrikesministeriets förhållande gentemot folkmordet på judarna,’ sade Palaitis i ett yttrande.

Tillkännagivandet kom dagen efter att ambassadörerna från Storbrittanien, Estland, Finland, Frankrike, Nederländerna, Norge och Sverige gått ut och hårt kritiserat en artikel av Stankeras publicerad i den spridda veckotidskriften Veidas. Artikeln handlade om Nürnberg-rättegångarna, där de allierade segermakterna ställde Nazitysklands ledare inför rätta efter andra världskriget. Stankeras skrev att rättegångarna ‘försåg legenden om det påstådda mordet på sex miljoner judar med en juridisk grund’.

Ambassadörerna skällde ut Stankeras i ett brev till inrikesministeriet daterat den 24 november, vilket erhölls av Baltic News Service på torsdagen.

‘Detta är liktydigt med ett förnekande av Förintelsen och förtjänar att fördömas å det starkaste,’ sade de.

Vidare klandrade de litauiska myndigheter för att de inte hade reagerat tidigare, och ifrågasatte Veidas publikation av artikeln. Tidskriftens chefredaktör, Gintaras Sarafinas, sade dock att varken Veidas eller Stankeras förnekade Förintelsen, och skyllde på ett stilistiskt misstag. ‘Vår tidskrift har aldrig och kommer aldrig att förneka Förintelsen. Författaren, som är historiker till yrket, ville endast diskutera antalet offer,’ sade Sarafinas till AFP.

‘Vi erkänner att meningen är stilistiskt felaktig och att ordet ‘påstådda’ borde ha stått på ett annat ställe,’ tillade han.

Efraim Zuroff vid Simon Wiesenthal Center i Jerusalem sade i ett yttrande att Stankeras borde åtalas i enlighet med Litauens lagstiftning mot Förintelseförnekelse.”[1]

Dr. Petras Stankeras

Den litauiska originalartikeln, ”Niurnbergo karo nusikaltimu tribunolas – didziausias juridinis farsas istorijoje” (Militärtribunalen i Nurnberg – Historiens största juridiska fars), finns fortfarande tillgänglig via Veidas nätutgåva.[2] En engelskspråkig översättning gjord av en anti-revisionistisk sajt finns också tillgänglig.[3] Enligt denna översättning lyder artikelns mest problematiska stycke som följer:

”Det är också av vikt att Nürnbergprocessen försåg legenden om det påstådda mordet på sex miljoner judar [?gavo legenda apie 6 mln. neva nuzudytu zydu] med en juridisk grund, trots att domstolen inte hade tillgång till ett enda dokument rörande judeutrotningen signerat av Hitler (till dags dato har ingen funnit ett sådant dokument, om det ens existerar, trots att man utlyst en belöning om en miljon dollar).”

Att det inte föreligger något dokumentärt bevis för att Hitler skulle ha gett order om att utrota judarna är ett faktum som erkänts upprepade gånger av ortodoxa förintelseforskare. Exempelvis slog Christopher Browning 1985 fast följande:

”Det gavs ingen skriftlig order om den slutgiltiga lösningen, och vi har inga hänvisningar till en muntlig order förutom Himmlers utsaga till Heydrich om att han agerade med Führerns godkännande.”[4]

Dr. Petras Stankeras är författare till studien Lietuviu policija 1941-1944 metais (”Den litauiska polisen 1941-1944″, Vilnius 1998), publicerad av det statligt finansierade Litauiska centrumet för folkmordsforskning (Lietuvos gyventoju genocido ir rezistencijos tyrimo).

[1] ”Lithuanian historian quits after Holocaust article”, online: http://ejpress.org/article/47477
[2] http://www.veidas.lt/visuomene/istorija/niurnbergo-karo-nusikaltimu-tribunolas-%E2%80%93-didziausias-juridinis-farsas-istorijoje
[3] http://holocaustinthebaltics.com/wp-content/uploads/2010/11/2010Nov14NurembergFarceVeidas.pdf
[4] Colloque de l’École des Hautes Études en sciences socials, L’Allemagne nazie et le génocide juif, Gallimard, Paris 1985, s. 200. För en utförlig redogörelse beträffande den icke-existerande ”Führer-ordern” och problematiken kring den ortodoxa historiografiska bilden av inledandet av den förmenta folkmordspolitiken, se Jürgen Graf, Thomas Kues, Carlo Mattogno, Sobibór: Holocaust Propaganda and Reality, TBR Books, Washington DC 2010, ss. 219-236.

Som ni kan läsa i andra artiklar på Sann Historia så är även hans egna mycket irriterade, bland annat en överlevande från Auschwitz och Buchenwald, Miklós (Nikolaus) Grüner i Malmö. Han kallar Elie för ”Judas” , ”Bluff” etc. Vilken tur att han också är jude, annars hade det varit ”antisemit, nazist, historieförfalskare” m.m. Ja, ni vet ju hur verserna går.

Men nu är det tid för Elie Wiesel att bevisa att hans belackare har fel. Så Elie, visa din tatuering från Auschwitz 1944 som du påstår att du har. Du har talat om för världen i 50 år nu att du har A7713 på din arm. Alla foto på dig som vi har sett visar tyvärr ingen tatuering.

Elie Wiesel har svurit under ed i rättegången mot Eric Hunt den 8 juli 2008 att han har en tatuering:

F: Boken ”Night” som du skrev, är den sanningsenligt skildrad från dina erfarenheter under Andra Världskriget?
S: Den är sanningsenligt skildrad. Vartenda ord i boken är sanning.
[…]
F: Och vad var din – vilken dag är du född i Sighet, Rumänien?
S: 30 september 1928.
[…]
F: Och vad (vilket nummer) var tatuerat på din vänstra arm?
S: Mitt nummer är A7713 och min fars var 7712.

Källa: Superior Court of California. County of San Francisco. Before the Honorable Robert Donder, Judge Presiding, Department Number 23. People of the State of California, Plaintiff, vs. Eric Hunt, Defendant. Testimony of Elie Wiesel, July 8, 2008, p. 7 and 13.

Elie Wiesel har också i intervjuer sagt att han har en tatuering. Den 25 mars 2010 vid universitet i Dayton USA så frågade en student om han fortfarande hade sin tatuering och om det påminde honom om hans fruktansvärda erfarenheter. Han svarade:

- Jag behöver inte den för att komma ihåg. Jag tänker på det förflutna varje dag. Men jag har fortfarande på min arm – A7713. På den tiden var vi bara nummer, inga namn och ingen identitet.

Källa: Dayton Daily News, March 26, 2010, “Elie Wiesel: ‘The answer is education … and memory’ Holocaust survivor, Peace Prize winner talks to local high school and college students.”
By Meredith Moss, Staff Writer Updated 7:56 AM Friday, March 26, 2010 .
Contact Moss at (937) 225-2440 or mmoss@DaytonDailyNews.com.

Elie Wiesel har även i tal sagt att han har en tatuering. I ett tal 1995 i Polen som markerade 50-årsdagen av Auschwitz befrielse så sa han så här:

- Jag talar till er som en man som för 50 år och 9 dagar sen inte hade något namn, inget hopp, ingen framtid och endast känd som A 7713.

Källa: KLRN, San Antonio. “Elie Wiesel, First Person Singular” A PBS Production.

1996 så spelades det in en “dokumentär” med Elie Wiesel som heter Elie Wiesel Goes Home, (Elie Wiesel åker hem). I denna film så tar Elie av sig kavajen och visar sin vänstra arm. Men där finns inget att se! Många revisionister har gjort filmer på temat som är uppladdade på YouTube. Låt oss titta på två. Första exemplet är från Eric Hunt:

Den andra är ett förslag till video ifrån ”vladkampfer” på CODOH forum:

För att sammanfatta det, kejsaren har inga kläder, kejsaren är NAKEN! Våra vänner på Levande Historia sover nog inte så gott på nätterna nuförtiden. Hela deras verksamhet och budget bygger på en lögn av kejsaren Elie Wiesel, nobelpristagare och allt. Stackars Göran Persson som blev itutad allt detta skräp och anslog våra skattepengar till ett ”looser” projekt.

Nedanstående artikel baseras på en intervju i Hajdú Online, detta efter att Miklós Grüner för några dagar sedan personligen, i sällskap av en ungersk kirurg, uppsökt tidningen och föreslagit en intervju.

Miklós (Nikolaus) Grüner

Vid 15 års ålder, i maj 1944, blev Miklós Grüner tillsammans med sina föräldrar, samt en äldre och yngre bror, deporterad från Ungern till koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau. Han talar om att hans mor och yngre bror gasades omedelbart efter deras ankomst till lägret. Sedan fick han själv, hans äldre bor och hans far, sina fångnummer tatuerade på armen och skickades att utföra tungt arbete i en fabrik för syntetiskt bränsle med kopplingar till IG Farben, och där hans far dog sex månader senare. Efter detta skickades den äldre brodern till Mauthausen och den unga Miklós stod nu utan anhöriga, därför tog två äldre judiska fångar, också dem ungrare och vänner till hans avlidna far, honom under sitt beskydd. Dessa två beskyddare av den unge Miklós, var bröderna Lazar och Abraham Wiesel.

Miklós Grüner och Lazar Wiesel blev under de följande månaderna goda vänner. 1944 var Lazar Wiesel 31 år gammal. Miklós glömde aldrig det nummer A-7713, som nazisterna hade tatuerat in på Lazar. I januari 1945, när den ryska armen närmade sig, överfördes fångarna till lägret Buchenwald. Under de 10 dagar som förflyttningen tog, delvis per fot, delvis per tåg, så dog mer än hälften av fångarna och bland dessa var Abraham, Lazar Wiesels äldre bror. Den 11 april 1945, befriade den amerikanska armen Buchenwald. Miklós och Lazar tillhörde de som överlevde lägervistelsen. Eftersom Miklós var sjuk i tuberkulos så skickades han till ett schweiziskt sjukhus och skiljdes därmed från Lazar. Efter tillfrisknande emigrerade Miklós först till Australien, för att 1962 bosätta sig i Sverige.

Många år senare, 1986, blev Miklós kontaktad av Sydsvenska Dagbladet och inbjöds i syfte att möta ”en gammal vän” vid namn Elie Wiesel… När Miklós svarade att han inte kände någon person med det namnet, talade man om att Elie Wiesel var samma person som Miklós var bekant med under namnet Lazar Wiesel och med fångnummer A-7713… Eftersom Miklós fortfarande kom ihåg fångnumret blev han övertygad om att han skulle få träffa sin gamla vän Lazar och accepterade därför lyckligt inbjudan om att möta denne vän den 14 december, 1986. Miklós förklarar:

- ”Jag var mycket glad av förväntan att få möta Lazar, men när jag konfronterade den s.k. ”Elie Wiesel”, blev jag bedrövad av att se en man som inte alls kände igen, och som inte talade ungerska el. Jiddisch. Istället talade han engelska med en stark fransk brytning och vårt möte var över på tio minuter. Som en avskedsgåva fick jag av mannen en bok med titeln, ”Natt”, vilken han sade sig ha författat. Jag tog emot boken, men jag förstod [redan då], att den här mannen inte var den som han utgav sig för att vara”.

Miklós drar sig till minnes, att reportern från Sydsvenska Dagbladet frågade om ”de kände varandra”, på vilket både Miklós och den s.k. ”Wiesel” svarade nekande. Miklós förklarar:

- ”Efter mötet med Elie Wiesel, forskade jag i tjugo år och upptäckte att mannen som kallade sig Elie Wiesel, aldrig hade varit i ett nazistiskt koncentrationsläger. Detta eftersom han inte fanns med i några officiella listor över internerade”.

Miklós upptäckte också att den bok som Elie Wiesel gett honom 1986 på stockholmshotellet och som han sade sig ha författat, i själva verket var skriven 1955 på Jiddisch av Miklós gamla vän Lazar Wiesel. Den gavs ut 1955 i Paris under titeln, ”A Világ Hallgat”, vilket betyder ”Världen Höll Tyst”. Efter detta översattes boken 1958 till franska och engelska, under namnen ”La Nuit” och ”Night”, och gavs ut under det nya författarnamnet Elie Wiesel.

Boken såldes i en upplaga av tio miljoner av Elie Wiesel och var grundläggande för beslutet, att 1986 ge ”Elie Wiesel” Nobels fredspris. Miklós förklarar:

- ”Elie Wiesel ville aldrig träffa mig igen. Han blev väldigt framgångsrik: Jag har hört att han får 25 tusen dollar för ett 45 minuters tal om Holocaust. Jag har personligen rapporterat fallet till FBI i Los Angeles och har också lämnat in klagomål till regeringar och media, i både USA och Sverige. Mitt mål är att informera världen genom min bok, ”Den Stulna Identiteten A-7713”.

Källa: http://www.henrymakow.com/translated_from_the_hungarian.html

Den 3 maj 2009 publicerade en ungersk webbplats en artikel, Még mindig kísérti a haláltábor (Utrotningslägren har fortfarande en stor dragningskraft) som innehöll viktiga avslöjande av en f.d. fånge i Auschwitz, Miklós Grüner.

Grüner påstår att Elie Wiesel är en bedragare som har stulit en identitet från en man som heter Lázár Wiesel. Vad som gör det intressant är att Grüner och Wiesel båda förflyttades till Buchenwald i slutet av kriget och finns med på ett foto taget av amerikanarna när de befriade Buchenwald. Dock säger Grüner att varken Lázár Wiesel eller ”Elie Wiesel” finns med på fotot.

Mer läsning (på engelska) av Carlo Mattogno

Sveriges statsminister, Göran Persson, är inte en ”riktig” överlevande, utan en frontfigur i kampen mot intolerans som han påstår fanns i dåtidens och finns i nutidens svenska samhälle och i många andra länder.

Göran är en av de rättfärdiga.
Måndagen den 29 januari 2001 inledde Persson en internationell konferens med 450 representanter från ca 50 länder. (Källa: Ritzau)

Som bevis för att ”Förintel$en” har hänt, hänvisar Persson till dokumentationen som den svenska regeringen (läs svenska skattebetalare) bekostat och utgett; ”Om detta må ni berätta…”.

Boken kan fås på många språk, även arabiska och persiska om man hänvänder sig till www.levandehistoria.org.

Persson hyllande de två författarna den 28 januari 2000 med dessa ord: We pay homage to Stéphane Bruchfeld and Paul A. Levine, who wrote the magnificent book “Tell ye your children…”. (Källa: Ritzau)

Läser man boken med källkritiska ögon, visar det sig att ”den magnefika” boken är bluff och båg från början till slut.

Historieförfalskning och hatpropaganda
Med Förintelsen menas den systematiska utrotningen av miljontals judar i nazistiska gaskamrar, vilken står och faller med den veteskapliga bevisningen att dessa verkligen har existerat i tid och rum.

Efter en noggrann studie av Perssons bok, och ha anmodat vänner och bekanta att göra detsamma, så kan vi inte finna ett endaste bevis för sådana gaskamrar.

Kan boken erbjuda oss någon hjälp?
Persson betraktar det som ett uttryck för intolerans att ifrågasätta existensen av gaskammare i Auschwitz och andra läger. Inspirerad av sin förmyndare Elie Wiesel, hotar Persson att gå hårt fram mot de som inte vill tro på de mystiska gaskamrarna.

Persson framstår därmed som en representant för intolerans, det han säger att han vill bekämpa.

Spåret som Göran är inne på är mycket farligt för svensk demokrati.

Var och en kan fritt beställa Perssons bibel och slå upp sidorna 54 och 57 i ” the magnificent book”:

På sidan 54 finner man en teckning av “Dödsfabriken Treblinka”. Texten upplyser läsaren – inte utan humor – ”Gaskammarbyggnaden ligger utanför bildens vänstra del”.

Utanför teckningen????
Det fanns alltså inte plats på teckningen att visa det avgörande beviset!!

Varför kan man undra?

På sidan 57 finner man också en teckning, denna gången Birkenau också kallat Auschwitz II.

Följande kan man notera:

• I bildtexten döper man om likkällare till gaskammare helt utan förklaring.
• Man undviker att tala om att mellan punkt 3 och 9 fanns en fotbollsplan.
• Flera vittnen pratar om fotbollsmatcher (som givetvis inte nämns i Perssons bibel).
• Teckningen anger att punkt 6 är den så kallade ”Saunan”. Den finns fortfarande kvar men är stängd för allmänheten. Det var hit och inte till de så kallade ”gaskamrarna” som de nyanlända blev förda för att badas och registreras m.m. Här blev deras kläder ”gasade” och rengjorda från löss och andra skadedjur.
• Man har tagit bort vägen som gick förbi de så kallade ”gaskamrarna” bort till saunan.
• Man har också tagit bort den del av vägen som gick direkt ut på markerna kring de s.k. ”gaskamrarna”.
• Därmed skapas illusionen att vägen slutade vid ”gaskamrarna”, som egentligen var vanliga likkällare som var förbundna med krematoriet. Genom att i tysthet döpa om likkällare till gaskammare undgår man frågan; ”Om det var lik i likkällaren, hur kunde man få in 2,000 judar?”.
• Under punkt 15 nämns ” Dödens port” – ett namn som utgivarna av boken själv hittat på.
• Som var och en kan se under punkt 2 så finns det några märkliga svarta fläckar på taket av likkällarna.
• Meningen är att dessa fläckar skall föreställa hål – även om hål knappast skulle ge någon skuggbild av sig själv.
• På originalfotografier och på tyska originalritningar finns det inte ett spår av dessa märkliga fläckar. De måste har varit rätt så stora för att kasta så långa skuggor.
• Det är ett otroligt primitivt försök att få det till att se ut som det fanns hål i taket.
• Utan hål kunde inte SS-männen kasta ner pellets som innehöll gasen ner i gaskammaren. Men det finns inga hål i taket idag!

Det är därför den franske professorn Faurisson sa:
Inga hål, ingen Förintelse!

Persson vill tvinga svenskarna att tro på det som Elie Wiesel kallar det ”ofattbara”.

Stéphane Bruchfeld är en av de två författarna till skriften ”Om detta…”, och var den som ihop med sin kollega (Paul Levine) på en gemensam presskonferens i februari 1998 presenterade sitt alster, som skulle påtvingas de svenska barnfamiljshemmen i 700 000 exemplar.

Hela projektet ”Levande Historia” och dess propagandacentral är i stort sett ett verk i händerna på denne man.

Vid en närmare titt på TV-dokumentärer och annat utbildningsmaterial som kampanjen, vid sidan om den obligatoriska boken, nu ställer till skolornas förfogande, är den största delen signerade eller godkända av Stéphane Bruchfeld. (Se exempelvis Utbildnings Radions (UR:s) katalog över ”förintelse”-material).

De två TV-avsnitten ur ”Dokument Inifrån”, om ”nazismen i Sverige”, som gick den 19/1-2000 och 26/1-2000, och där den senare till stor del handlade om ”historieförnekaren” Ahmed Rami och Radio Islam – där figurerar också Stéphane Bruchfeld i bild som ”expert”- han finns även listad som ”researchmedverkande”.

I den ordinarie presentationen av Stéphane Bruchfeld kallas han för ”historiker”, av Göran Persson t.o.m. som ”idéhistoriker”.

Ingenstans sätts hans namn i samband med det som föranledde hela denna multimiljonkronors förintelsekampanj som vår regering nu startat.

Orsaken till den aktuella kampanjen var ju faktiskt den förfalskade uppgiften från försommaren 1997 att en tredjedel av de svenska eleverna ifrågasatte den officiella judiska historieskrivningen om den sk. ”förintelsen”.

En ”larmrapport” dök alltså helt plötsligt upp – konstigt nog exakt samtidigt som de judiska organisationerna drog igång en juridisk kampanj mot Radio Islam – och våra medier förstorade upp stort den påstådda konklusionen att ”en tredjedel av skoleleverna tvivlar på ´förintelsen´”. Medierna slog på sina trummor, och opportunist-politikern Göran Persson gjorde sina första yttranden om att lydigt iordningsställa en informationskampanj för att stävja den farliga utvecklingen av ”glömska” och ”förnekanden”.

Men vem var det som stod bakom denna rapport? Den rapport som alla medier upprört hänvisade till när de framförde krav på mer förintelsepropaganda i skolorna?

Jo, samme Stéphane Bruchfeld! Men då var han inte någon ”historiker” utan presenterades som ”forskare”, aktiv i Centrum för invandringsforskning och Brottsförebyggande rådet, och figurerade som en av de tre rapportförfattarna!

Och numera erkänner alla medier att slutsatserna från Bruchfeld & Co:s rapport var felaktiga. De bägge andra medförfattarna tar inte ansvar för det förhastade påståendet att ”en tredjedel av skoleleverna tror inte på ´förintelsen´”. Antalet som ifrågasatte den officiella versionen om ”förintelsen” var inte alls så stor som rapportens uttolkare velat få det till.

Bruchfeld måste vara minst sagt nöjd. Hans fejkade rapport uppnådde det önskade resultatet – ännu mer förintelsehjärntvätt och dessutom den privata triumfen att få vara författaren till det propagandaalster som man ska mata de svenska familjerna med.

Tala om genomskinligt!

En åsiktsförtryckare

Stéphane Bruchfeld är egentligen aktivist och medlem i den judiska organisationen Svenska Kommittén mot Antisemitism där han är dess kanslichef. Svenska Kommittén mot Antisemitism arbetar som underavdelning till den stora judiska organisationen ADL. En organisation som agerar spjutspets för Israels propagandister och vars syfte är att kartlägga Israels intellektuella fiender i Västvärlden och sedan genom hot och trakasserier, tysta dem.

Allt Stéphane Bruchfeld gör präglas av ett djupt engagemang för den judiska staten Israel.

Således står han bakom flera av sionisternas senaste operationer mot sanningen i vårt land. Bl.a. var han ansvarig för fängslandet av den svenske revisionisten Ditlieb Felderer. När polisen bröt sig in i Felderers hem och arresterade honom, var det Bruchfeld som följde med in i lägenheten, för att ordna ”bevis”. Sedan hölls en skådeprocess mot Felderer i samråd mellan Bruchfeld och den då judiske Justitie Kanslern (JK:n) Johan Hirschfeldt.

Bruchfeld har också deltagit i hetskampanjen mot professor Jan Bergman, den sk. ”Bergman-affären”.

Bruchfeld är författare till flera alster vars enda syfte är att cementera ”förintelse”-begreppet hos de svenska skolungdomarna. En skrift han sprider i stor upplaga, och som kan ses som ett förstadium till ”Om detta…”, är broschyren ”Förnekandet av Förintelsen” som kom till som ett svar på den lyckade spridningen av Radio Islams flygblad i Sveriges gymnasieskolor.

En rasist

Bruchfeld håller även i utbildning av lärare på svenska skolor, om ”förintelsen”. Radio Islams medarbetare blev en gång kontaktade av en upprörd lärarinna som berättade hur lärarna 1995 på hennes skola hade blivit tvångskommenderade till ett heldagsseminarium i Svenska Kommittén mot Antisemitisms regi. Lärarna skulle där lära sig att lära ut ”förintelsen” till sina elever. Ansvariga var Stéphane Bruchfeld och Helene Lööw, den sk. ”nazistexperten”.

Under Bruchfelds anförande talande han så brett och skrytsamt om judarna, att en av lärarna mot slutet av frågestunden undrade om Bruchfeld trodde att judar var något speciellt framstående, jämfört med andra folk. Denne replikerade då, till hela auditoriets häpning, att han inte bara trodde det, utan att så helt enkelt var fallet! Enligt vår källa gick det en susning mellan åhörarna, en paus hade kommit och de stapplade ut, chockade av vad de hört.

Bruchfelds fortsatta arbete

Bruchfelds heltidsengagemang det senaste åren har varit, ej helt överraskande, att just samla in ”bevis” och bearbeta politiker, för hans och hans kommittés anmälan mot Radio Islams hemsidor för ”hets mot folkgrupp”. I en intervju i Svenska Dagbladet (20/11-1997) gjord när Bruchfeld och hans judiska vänners mediekampanj mot Radio Islams hemsida precis kommit igång, sade han apropå de svenska myndigheternas inställning till Radio Islam:

”Beklämmande tafflighet. Myndigheterna verkar inte ta Radio Islams antisemitism på allvar. Ärendet tycks inte ha någon högre prioritet.”

Bruchfeld anser i intervjun att myndigheterna är för ”toleranta” mot Radio Islam. ”Kanske kan det bero på att antisemitism betraktas som en normalitet”, säger han, och låtsas ovetande om den judiska åsiktsterror som han och hans gelikar infört i Sverige där all kritik av judar och judendom stämplas som ”antisemitiskt”, således lika med ”nazistiskt” och därigenom automatiskt brottsligt.

Bruchfelds fräcka bedrägeri

För att visa på vilken grad av fräckhet och ohederlighet denne jude besitter ska vi dra fram ett inlägg som Radio Islams medarbetare av en slump hittade ute på nätet 1995.

I ett av mötena (alt.revisionism) hade det hållits en diskussion om judisk överhöghet och rasism. En av debattörerna hade för att exemplifiera detta lagt in, i form av ett inlägg, ett känt citat från den f.d. israeliske premiärministern Yitzhak Shamir. Det skall nämnas att detta citat, hämtat från den amerikanska tidskriften Newsweek, är mycket känt i antisionistiska kretsar och ofta använts just för att den judiska rasismen så flagrant avslöjar sig. Shamir liknar nämligen palestinierna vid gräshoppor!

Och som svar på detta sakliga inlägg får han till svar ett inlägg från nämnde Stéphane Bruchfeld – ett inlägg vars fräckhet och absurditet saknar motstycke.

Vi återger här hela Stéphane Bruchfelds svarsinlägg:

——————————————————————
Mon Dec 4 13:24:19 1995

From: stephane.bruchfeld@mailbox.swipnet.se (Stephane Bruchfeld)
Newsgroups: alt.revisionism
Subject: Re: Yitzhak Shamir on Jewish Supremacy
Date: Thu, 30 Nov 1995 21:50:39 GMT

slepokuo@cadvision.com (Orest Slepokura) wrote:

>Israeli Prime Minister Yitzhak Shamir, at the opening of a West Bank
>tourist site, on rioting Palestinians:
>”We say to them from the heights of this mountain and from the perspective
>of thousands of years of history that they are like grasshoppers compared
>to us.”

> NEWSWEEK: April 11, 1988 [p. 21]

****************************************************

Besides the fact that the cited post lacks all relevance to this newsgroup,
I remember reading a report that Newsweek is known to be an unreliable source.
Especially in 1988. Something with the editing. I’ll look it up when I have the time. Maybe.

– Stephane Bruchfeld stephane.bruchfeld@mailbox.swipnet.se Address: Box 34036, S-100 26 Stockholm, Sweden
—————————————————————-

Maken till fräckhet får man verkligen leta efter.

I stället för att bemöta citatet och försvara det, eller erkänna att det förvisso kan finnas rasism inom judendomen, eller det tredje alternativet att helt enkelt inte svara – så väljer Bruchfeld den totala lögnen. Helt plötsligt påstår han att den ansedda och av den judiska Meyer-Graham familjen ägda tidningen Newsweek, enligt ”en rapport” han säger sig ha läst, skulle vara känd för att var en ”unreliable source”! Och inte nog med det just 1988, det år citatet är taget ifrån, skall Newsweek enligt denne judiske massmedieexpert ha varit särkilt opålitlig! ”Something with the editing” slänger Bruchfeld ur sig utan att förklara det närmare. Och för att sedan avsluta all fortsatt diskussion om judisk rasism skriver han ” I’ll look it up when I have the time. Maybe.”

Så oerhört fräckt och infantilt. Tror verkligen Bruchfeld att någon goj (icke-jude) kan gå på ett sådant vulgärt knep?

Hursomhelst, detta inlägg visar på nivån av lögnaktighet hos den person som ligger bakom kampanjen ”Levande Historia” och med vars ord man nu ämnar förgifta våra barn och barnfamiljer med. Det är därför extra viktigt att ovannämnda inlägg får stor spridning.

Saxat från Radio Islam