Vi får många email från framförallt skolungdomar. Då vi inte har tid att besvara alla så har vi skapat en ny sida med de vanligaste frågorna och svaren. Sidan finns i menyn högst upp.
Länk: http://www.sannhistoria.org/fragorsvar/
Per
Av Thomas Kues
Idag, den 12 maj 2011, dömdes den ukrainskfödde John Demjanjuk av en domstol i München till 5 års fängelse [1] för sin förmenta medhjälp till mordet på 28 060 holländska judar i ”förintelselägret” Sobibór i östra Polen 1943. I tidigare versioner av åtalet har antalet brottsoffer uppgivits till 27 900).
John Demjanjuk förs in på bår den första rättegångsdagenDenna dom utgör en travesti på rättvisa av flera skäl, förutom det juridiskt tveksamma i att man dömt en sjuklig 91-årig åldring för brott han skall ha begått som yngling för inte mindre än 68 år sedan. Jag avhåller mig här från att ge en detaljerad överblick av fallet, då detta redan gjorts annorstädes.[2]
I ett ökänt foto, ursprungligen publicerat av amerikanska Time-Life 1967, ser vi en tysk(?) soldat redo att med sitt gevär skjuta en kvinna som i famnen håller sitt lilla barn. Fotot uppges vanligen vara taget på en åker någonstans i det tysk-ockuperade Östeuropa och har ofta publicerats som illustration rörande de s.k. Einsatzgruppen och dessas förmenta utrotningsaktioner riktade mot sovjetiska judar. Det har publicerats i två versioner: en mindre visande endast soldaten, kvinnan och barnet; samt en större, förment obeskuren version där vi till höger, några meter framför kvinnan, ser två eller tre män som håller på med någon form av markarbete. Den ”obeskurna” versionen åtföljs ofta av utsagan att männen till höger håller på att gräva en grav för kvinnan, barnen, och möjligen även sig själva. Då denna bild ofta använts i propagandistiska sammanhang är det lönt att fråga sig hur det står till med dess autenticitet. Några revisionistiska synpunkter om frågan går att läsa här.[1] På denna webbsida finns även flera inscannade versioner av fotot tillgängliga. Vår gästskribent Eric Nilsson har nu lämnat följande kommentar till fotot.
(Klicka på bilden ovan för att se i full storlek).
Denna bild är viktig då den visar hur lätt det är att luras, och i synnerhet då att lura ögat. Samtidigt visar den hur naiv och lätt avslöjad mycket av Förintelsepropagandan är. Bilden har används av bl.a. ”nazistjägaren” Simon Wiesenthal.
Den vanliga tolkningen är att bilden är beskuren och därmed lättare att ge texten ”en kula gör samma nytta som två” men med originalbilden är det precis tvärtom.
Bilden består av två (enligt uppgift 9×9 cm stora) foton där det högra har lagts till för att FÖRSTÄRKA bilden av det första (det med den kvinnan, som tveklöst infogats i bilden, något som tydligt framgår av det sätt varpå hon ”svävar” alldeles ovanför marken).
Skarven mellan dessa två foton går strax till vänster om den hukande mannen med den märkliga heltäckande huvudbonaden.
För att lura ögat att inte se skarven är denna inte rak utan förskjuts vid horisonten 1 cm åt höger, där den ljusare vänstra bilden överlappar den högra något mörkare.
Enligt Sydsvenskan så har den sionistiska lögncentralen Simon Wiesenthal Center med Rabbinen Abraham Cooper i spetsen varit i Malmö för att prata ”förstånd” med Malmös starke man, Ilmar Reepalu (S).
Av Eric Nilsson
Det var en gång för länge sedan som det levde en grupp människor med några tusen individer vid östra Medelhavet. Dessa människor var inte var bofasta och ägde inte något landområde att odla mat och bygga hus på. Då kom man på den fiffiga iden att skriva den bok som idag kallas för Gamla Testamentet. I denna bok låter man en fiktiv person tillerkänna folkgruppen ett landområde. Landområdet motsvarar ungefär nuvarande Israel och den fiktiva person gav man namnet Jehova (”Gud” på svenska). Folkgruppen kallar dessutom Jehovas påhittade löfte för ett dokument. När man med detta ”dokument” i sin hand senare försökte att juridiskt erhålla nämnda landområde så bifölls ej detta då man glömt bort att ett dokument måste bära en namnteckning dvs. vara undertecknat av Jehova. Naturligtvis kunde inte denna persons rätt att utfärda ett sådant dokument styrkas. Ej heller att personen ens existerat. Efter detta bedrägeri blev det bråk och bedragarna kördes iväg och har fram till för ca. 60 år sedan levt spridda över världen i vad de själva kallar diaspora.
Läs mer
Vår f.d. statsminister Göran Persson har varit i synagogan i Malmö och berättat om sin fantastiska skapelse Levande Historia. Han berättade för den Bonnier-ägda Sydsvenskan att Forum för levande historia har haft stor betydelse för kunskapsspridningen kring Förintelsen.
Av Thomas Kues
Idag, den 27 januari, på ”Förintelsens minnesdag” håller Professor Stella Tjajkovski tal i Umeå domkyrka om hur hon överlevde Auschwitz.
Hon är dock ingen ordinär mirakelöverlevare, utan tillhör den exklusiva skara människor som genom ett miraklernas mirakel skall ha klarat sig levande ur en nazistisk människogaskammare (i Auschwitz skall inte endast massmord ha skett på löpande band, utan även mirakel…).
Av Thomas Kues
”Skoningslöst dokument om mänsklighetens mest ofattbara erfarenheter. Sakligt och med ohygglig detaljskärpa skildrar en slavarbetare sitt värv i nazisternas mest effektiva dödsfabrik. Plågsam berättelse om förnedring, godtycke, sadism, dehumanisering.”
– Jonas Nording beskriver Jag är den siste juden som en av 2010 års bästa böcker1
1. Chil Rajchman och hans memoarer
Chil Rajchman, alias Yehiel Reichmann, alias Henryk Ruminowsky (hans nom de guerre från tiden i Warszawas motståndsrörelse), föddes i den polska staden Lodz i juni 1914. Vid andra världskrigets utbrott flyttade Rajchman tillsammans med sin syster till småstaden Pruszków, varifrån de senare fördes till gettot i Warsawa. Rajchman lyckades få tag på ett arbetstillstånd och flytta vidare till staden Ostrów Lubelski. När de judiska gettona i området avvecklades i oktober 1942 tvingades Rajchman och systern marschera till Lubartów, där ett tåg väntade på att föra dem till det ”rena utrotningslägret” Treblinka II den 10 oktober 1942. Den 2 augusti 1943 lyckades Rajchman och ett antal andra fångar att fly från samma läger efter en delvis lyckad revolt. Efter att ha gömt sig en tid på den polska landsbygden och skaffat sig “ariska” identifikationspapper tog han sig slutligen tillbaka till Warszawa, där han gick med i gettos underjordiska motståndsrörelse och även i det polska socialistpartiet.2 I Warszawa skall Rajchman på sina lediga stunder under loppet av år 1944 ha nedtecknat (på jiddisch) sina minnen från Treblinka till vittnesbörd för eftervärlden.
Chil Rajchman
Av Thomas Kues
1.Inledning
1.1. Wetzler och Vrba
Den slovakiske juden Alfréd Wetzler (1918-1988), deporterad till Auschwitz-Birkenau 1942, kan lämpligen beskrivas som den anonyme sidekicken till den långt mer berömde professionelle “överlevaren” Rudolf Vrba (alias Walter Rosenberg). Tillsammans skrev dessa två rymlingar från “dödslägret” Birkenau det s.k. Auschwitz-protokollet eller Vrba-Wetzler-rapporten, vilken publicerades i engelsk översättning redan 1944 av War Refugee Board i New York. Det hävdas ofta att denna rapport – vilken består av tre delar: en författad av Vrba, en av Wetzler och en tredje skriven av de två tillsammans – på allvar väckte de västliga allierades “medvetenhet” om vad som många år senare skulle komma att gå under namnet “Förintelsen”.
Alfréd Wetzler
Av Thomas Kues
Den 25 november 2010 meddelade nyhetsbyrån AFP följande:
”En litauisk historiker sade upp sig från sitt jobb som offentlig tjänsteman på torsdagen efter att sju ambassadörer från andra europeiska nationer anklagat honom för att ha förnekat Förintelsen. Litauens inrikesministerium meddelade att Petras Stankeras, en fristående historiker som även innehade en medelhög befattning inom ministeriets planeringsavdelning, hade sagt upp sig på egen begäran. Inrikesminister Raimundas Palaitis sade att Stankeras åsikter var hans personliga. Läs mer
