Mer om Mauthausen och massgasningslegendens uppkomst

Av Thomas Kues

I min artikel ”Thomas Manns radiotal under kriget och massgasningslegendens uppkomst” granskade jag de månatliga tal som den berömde författaren Thomas Mann höll i brittisk-amerikansk radio under andra världskriget. I det historiskt kanske mest intressanta av dessa tal, det från januari 1942, hävdade den i exil gångne Nobelpristagaren att ”Fyrahundra unga holländska judar har skickats till Tyskland för att tjäna som försöksobjekt för giftgas”. Så vitt jag kunde avgöra vid skrivandet av denna artikel utgjorde detta tal det första påståendet om att tyskarna genomfört massgasningar av judar. I sitt tal i juni 1942 återvände Mann till ämnet och ”korrigerade” sig själv: I själva verket skulle offren ha uppgått till 800 unga holländska judar vilka hade förts till koncentrationslägret Mauthausen (i det annekterade Österrike) och gasats där. En jämförelse av innehållet i januaritalet med en dagboksanteckning gjord den 16 februrari 1942 av en rumänsk-judisk läkare vid namn Emil Dorian gav vidare vid hand att påståendet om judegasningarna i Mauthausen troligen inte härrörde från Mann personligheten, utan hade spridits tidigare av andra källor.

Stenbrott i närheten av Mauthausen (Källa: Bundearchiv/Wikipedia Commons)

Läs mer

Publicerat i Gaskammare, Giftgas, Mauthausen, Myter | Etiketter | Lämna en kommentar

Körsbärsröd missfärgning av livor mortis vid dödliga fall av kolmonoxidförgiftning

Av Thomas Kues

Hur ser människor ut som dött till följd av kolmonoxidförgiftning? Denna fråga är av märkbar betydelse för den revisionistiska forskningen, emedan sammanlagt cirka 1.8 miljoner judar av den officiellt sanktionerade historieskrivningen påstås ha mördats i gaskammare och “gasvagnar” i de fyra lägren Belzec, Sobibor, Treblinka och Chelmno.1

Revisionisten och ingenjören F.P. Bergs forskning har huvudsakligen fokuserat på påståendet att dieselmotorer (vars avgaser innehåller endast försumbara mängder kolmonoxid) användes som mordvapen av tyskarna, men Berg pekade även tidigt ut2 att människor som förgiftats av kolmonoxid (hädanefter CO) uppvisar en djupröd eller körsbärsröd missfärgning av huden, i kontrast till “Förintelse”-nyckelvittnet Kurt Gersteins utsaga från 1945 om att liken som släpades ut ur de förmenta gaskamrarna i “det rena förintelselägret” Belzec var “blåaktiga”.

Exempel på hudmissfärgning hos ett dödligt fall av kolmonoxidförgiftning (Källa: Forensic Medicine: Colour Guide, Churchill Livingstone, Edinburgh/New York 2003, s. 12.)

Läs mer

Publicerat i Belzec, Chelmno, Gaskammare, Giftgas, Treblinka, Vittnesmål | Etiketter | Lämna en kommentar

Rudolf Höss påstådda besök i Treblinka

Av Thomas Kues

I följande artikel1 ämnar jag ta en närmare titt på Auschwitz-kommandanten Rudolf Höss (1900-1947) utsagor rörande sitt påstådda besök i “det rena förintelselägret” Treblinka II. Dessa utgörs av: 1) den ökända “bekännelsen”, NO-1210, skriven på tyska och undertecknad av Höss den 14 mars 1946; 2) en affidavit, PS-3868,2 avfattad på engelska och undertecknad av Höss den 5 april 1946; 3) protokollet från det inledande förhöret hållet den 1 och 2 april 1946; 4) en intervju med Höss genomförd av den amerikansk-judiske psykiatrikern Leon Goldensohn den 8, 9 och 11 april 1946; 5) Höss vittnesmål inför Nürnberg-tribunalen den 15 april 1946, vilket huvudsakligen bestod av en genomgång av PS-3868; samt 6) självbiografin Kommandant in Auschwitz, förmentligen skriven av Höss i polskt fängelse 1946-1947.


Rudolf Höss 1947 (Källa: Wikimedia Commons)

Läs mer

Publicerat i Auschwitz, Chelmno, Gaskammare, Treblinka, Vittnesmål | Etiketter | Lämna en kommentar

Bevis för närvaron av “gasade” judar i de Ockuperade östra territorierna (Del 1)

Av Thomas Kues

1. Om vikten av sökandet efter de “gasade” judarna

Enligt den ortodoxa “Förintelse”-historiografin mördades under perioden december 1941 till november 1944 miljontals europeiska judar i homicidala gaskammare som skall ha varit inrättade i sex stycken läger i Polen: de kombinerade “koncentrations- och utrotningslägren” Auschwitz-Birkenau och Majdanek (Lublin) samt de “rena utrotningslägren” Chelmno (Kulmhof), Belzec, Sobibór och Treblinka. Revisionistiska historiker bestrider emellertid detta och anser den officiellt sanktionerade historieskrivningen vara i total avsaknad av stöttande dokumentär såväl som materiell bevisning. I ett stort antal detaljerade studier1 har dessa revisionistiska historiker visat utifrån dokument och forensisk-arkeologisk samt teknisk bevisning att de förmenta människogaskamrarna i de sex ovan nämnda lägren (“gasvagnar” i fallet Chelmno) aldrig existerade, att de dödssiffror som tillskrivs lägren är kraftigt överdrivna och sist men inte minst att det aldrig existerade någon nationalsocialistisk plan att fysiskt utrota Europas judar. “Den slutgiltiga lösningen” gick istället ut på att tvångsförflytta judarna österut i väntan på att den förväntade tyska segern skulle medge en slutlig massdeportation av dem till något territorium utanför Europa, möjligen i Afrika eller i Sibirien. Enligt den revisionistiska hypotesen blev de förment gasade judarna i själva verket avlusade och vidaretransporterade, mestadels till de s.k. Ockuperade östra territorierna (Baltikum, Vitryssland, Ukraina och västra Ryssland)2 – med andra ord fungerade sagda läger som transitläger. Denna transitlägerhypotes är i perfekt överensstämmelse med den dokumenterade nationalsocialistiska judepolitiken såsom den återges i officiella och interna rapporter, dokumentation kring judetransporter samt även hemligstämplad korrespondens mellan ledande medlemmar av SS.3 Förfäktarna av den officiellt sanktionerade “Förintelse”-historiografin (nedan benämnda exterminationister) nödgas å andra sidan bortförklara sådana termer som Durchgangslager (transitläger), Ostwanderung (“den östliga migrationen”), Umsiedlung (folkförflyttning) and Aussiedlung (emigration) såsom varande “kodord” för massmord.

Läs mer

Publicerat i Auschwitz, Belzec, Chelmno, Deportationer, Majdanek, Sobibor, Treblinka, Vittnesmål | Etiketter | 2 kommentarer

Fortsatt förföljelse av ”Förintelse”-kättare i den ”Fria världen”

Av Thomas Kues

Västvärlden berömmer sig ofta för att skydda yttrande- och tryckfriheten och riktar ofta kritik mot andra länder för (verkliga eller förmenta) kränkningar av dessa friheter. Dock finns det något som står över yttrandefriheten i ”den fria världen”, nämligen ”Förintelsen”. I ett stort antal europeiska länder straffas ”förnekande av Förintelsen” med allt från böter till fleråriga fängelsestraff. Särskild hård är förföljelsen av personer med avvikande uppfattning av de europeiska judarnas öde under andra världskriget i Tyskland och Österrike, där maximistraffet för detta ”brott” uppgår till 5 respektive 20 års fängelse (se vidare http://en.wikipedia.org/wiki/Laws_against_Holocaust_denial).

Läs mer

Publicerat i Gaskammare, Judar, Nyheter | Etiketter | Lämna en kommentar

Ny minnesplats planerad för ”dödslägret” Sobibór

Av Thomas Kues

Den 17 augusti meddelade den israeliska sionistiska nyhetssidan YNet följande:


Järnvägsstationen i Sobibór

”Israel kommer att fortsätta stödja ansträngningarna att uppföra en minnesplats [memorial center] i Sobibor, detta enligt ett avtal nått mellan generalchefen för [det israeliska] Ministeriet för information och diaspora-frågor, Ronen Plot och ordföranden för [den israeliska "Förintelse"-institutionen] Yad Vashems styrelse, Avner Shalev å ena sidan och Dr. Andrzej Konrat, ansvarig för hågkomsten av Förintelsen i Polen.

Läs mer

Publicerat i Belzec, Gaskammare, Sobibor, Treblinka | Etiketter | Lämna en kommentar

Riktlinjer för undervisning om Förintelsen

Av Wilfried Heink

Den 6 oktober 2009 deltog Lady Renouf i en konferens om ”Förnekande och demokrati i Europa” som hölls av Europaparlamentet i Bryssel. Under sitt tal höll hon upp en handbok med titeln Riktlinjer för undervisning om Förintelsen, och citerade ur avsnittet ”Ingen legitimitet åt förnekandet av det förflutna”.

Fram till den dagen hade jag aldrig hört talas om dessa ”riktlinjer”, så jag bestämde mig för att leta upp dem. Det visade sig att de är tillgängliga online:

Läs mer

Publicerat i Arkiv, Gaskammare, Myter, Nyheter | Etiketter | Lämna en kommentar

Thomas Manns radiotal under kriget och massgasningslegendens uppkomst

Av Thomas Kues

Thomas Mann (f. 1875) är en av Tysklands mest kända nutida författare. Till hans verk hör bl.a. romanerna Huset Buddenbrook, Tonio Kröger, Döden i Venedig och Bergtagen. År 1905 gifte sig Mann med judinnan Katia Pringsheim. 1929 tilldelades han Nobelpriset i litteratur. Redan innan Hitlers maktövertagande hade Mann varit en högljudd kritiker av nationalsocialisternas politiska agenda och 1933 valde han att gå i exil. Mellan 1938 och 1952 levde han i Förenta Staterna, varifrån han sedermera flyttade till Schweiz efter att ha anklagats för att försvara Stalin och kallats att vittna om ”oamerikanska aktiviteter”. Mann dog i Zürich 1955.

Med början år 1940 fram till slutet av andra världskriget spelade Mann in en serie tal på tyska vilka skickades till BBC vilka använde dem i utsändningar avsedda att nå tyska lyssnare. De första 30 talen publicerades i bokform 1943. Efter kriget utgavs sedan en andra utökad upplaga av denna bok som även omfattade talen 1943-1945.[1] I denna korta artikel har jag utgått från denna andra upplaga. I många fall anges endast månaden som talet stammar ifrån, i vissa fall förekommer även exakta datum. Nedan skall jag i kronologisk ordning gå igenom Manns utsagor rörande de förmenta massgasningarna av judar och kort diskutera deras betydelse.

Thomas Mann 1937. Källa: Wikimedia Commons.

Läs mer

Publicerat i Auschwitz, Chelmno, Deportationer, Gaskammare, Gasvagnar, Majdanek, Mauthausen, Sobibor | Etiketter | 1 kommentar

Vrba-rapporten: ett detaljerat dokument från helvetet?

Av Thomas Kues

För tre år sedan gavs den f.d. Auschwitz-fången Rudolf Vrbas överlevarskildring I Cannot Forgive [1] ut på svenska under titeln Jag flydde från Auschwitz.[2] I sin recension av boken på den ”antirasistiska” tidskriften Expos hemsida skriver Anna Amnéus bland annat följande:

Rudolf Vrba var den första som beskrev Auschwitz dödsfabriker i detalj. Efter två år i koncentrationslägren Maidanek, Auschwitz och Birkenau lyckades Rudolf fly, tillsammans med medfången Alfred Wetzler. Rudolf ville berätta för världen vad som egentligen hände i Auschwitz. Fortfarande trodde judar runt om i Europa på myndigheternas försäkringar om att de skulle förflyttas till nya bosättningar. Försiktighetsåtgärderna kring Auschwitz var rigorösa, men Rudolf lyckades rymma och väl i frihet skriva en rapport om situationen i lägret. Rapporten smugglades vidare till ledare i Europa och USA, och såväl påven som ordföranden för Internationella Röda Korset engagerade sig. Det ledde till att Ungerns regent, amiral Horthy, hejdade deportationen av ungrare. Av den miljon judar som skulle skickas till gaskamrarna hann fyrahundratusen mördas innan deportationen stoppades. Vrbas rapport ledde till att sanningen om Auschwitz spreds och han användes sedan som expertvittne vid flera rättegångar mot nazister.[3]

Beskriver då verkligen Vrba Auschwitz ”dödsfabriker” – krematorierna med de förmenta homicidala gaskamrarna – i detalj, som Amnéus hävdar? Vilken slags ”sanning” om Auschwitz var det egentligen som spreds av Vrbas rapport? Och var Rudolf Vrba, som avled i april 2006, över huvud taget ett tillförligt ögonvittne till den förmenta judeutrotningen i Auschwitz? Härnedan skall jag jämföra Vrbas olika påståenden med den kända verkligheten.

Rudolf Vrba 1997. Källa: Wikimedia Commons

Läs mer

Publicerat i Auschwitz, Gaskammare, Krematorier, Vittnesmål | Etiketter | 1 kommentar

De Fattiga i Lodz och “förintelselägret“ Chelmno

Vi hälsar revisionisten Thomas Kues välkommen till våra sidor. Han har skrivit en artikel om romanen ”De fattiga i Lodz”. Artikeln innehöll en del polska bokstäver som vi tyvärr inte kan återge just nu, då vi inte har uppgraderat vår databas. Men vi släpper loss honom här:

De Fattiga i Lodz och “förintelselägret“ Chelmno

Av Thomas Kues

Steve Sem-Sandberg

År 2009 tilldelades den svenske författaren Steve Sem-Sandberg Augustpriset för sin roman De fattiga i Lodz.1 I motiveringen till prisutdelningen läser vi att Sem-Sandberg

“skildrar det judiska gettot i den polska staden Lodz väster om Warszawa, dess tillkomst, organisation och hjärtslitande villkor under nazistiskt överinseende. Det är en historia som berättas sedan alla tårar torkat, återgiven i en närmast torr och osentimental stil, en balansgång mellan fakta och fiktion som med utgångspunkt i (den autentiska) Gettokrönikan 1941-44 tecknar en serie individuella öden med stark integritet, också när de sviktar eller sviker.”2

Läs mer

Publicerat i Chelmno, Deportationer, Gasvagnar, Judar, Myter, Nyheter | Etiketter | Lämna en kommentar